47:e festivalen 26 jan - 4 feb, 2024
Besökare
Industry

”Jag var nominerad till OS”

Vi lät prinsessan Leia, Sarah Connor och Lauren Bacall intervjua regissören Lucie Viver som regisserat den poetiska dokumentären Sankara Is Not Dead.

47:e festivalen
26 Jan -
4 Feb, 2024

YOU TALKIN’ TO ME?

Här tar vi hjälp av karaktärer som prinsessan Leia, Dirty Harry och Vanheden för att utsätta festivalaktuella personer för frågecitat från kända filmer. Denna gång Lucie Viver, som regisserat den poetiska dokumentären Sankara Is Not Dead.

You know how to whistle, don’t you, Steve?
– Jag kan vissla, men tyvärr är jag inte så musikalisk. Mina föräldrar uppmuntrade mig och min bror att hålla på med sport istället för konst och kultur. Det är fortfarande en sorg att jag inte har någon stark relation till musik. När jag var ung höll jag på mycket med rytmisk gymnastik och var till och med nominerad för att få tävla i OS i Atlanta 1996. Tyvärr fick jag hälsoproblem och var tvungen att sluta. Men jag tänker att mitt sätt att hålla kameran är påverkat av min tid som gymnast. Det handlar om ett sätt att förutse rörelser som påminner om dans.

So what’s your story?
– Jag växte upp i Montpellier i södra Frankrike, men flyttade till Paris när jag var 21 för att jobba med film. Först var jag obetald praktikant och sedan började jag arbeta som produktionsassistent och regiassistent på olika produktioner. För några år sedan blev jag inbjuden till Burkina Faso av en vän som var lärare där. Jag hade aldrig varit i subsahariska Afrika tidigare och blev väldigt berörd. Atmosfären bubblade. Alla talade politik. Själv visste jag ingenting om landet, men fick lära mig om den mördade och älskade presidenten och frihetskämpen Thomas Sankara. Hans skrifter var förbjudna men folk sålde dem ändå i hemlighet. Jag mötte också en ung man som heter Bikontine. Han hade ett sånt starkt språk och ett charmigt sätt mot alla han mötte. Efter att vi pratat ett tag erkände han att han skrev dikter i hemlighet. Något år senare, när jag var hemma i Paris, utbröt revolution i Burkina Faso. En väldigt stor händelse, men medierna rapporterade knappt om vad som hände. Jag bestämde mig för att göra en dokumentär om landet. Men som fransk kvinna utan koppling till Burkina Faso kunde jag inte göra det själv. Jag ville berätta genom Bikontine! Han var så präglad av landets historia, samtidigt som han befann sig i en intressant situation: Han var djupt förankrad i landet, och talade flera lokala språk, men hade länge drömt om att emigrera. När revolutionen kom förändrades alla spelregler.

Hey Johnny, what are you rebelling against?
– När jag växte upp i Frankrike lärde vi oss nästan ingenting om landets tidigare afrikanska kolonier. Relationen mellan Afrika och de europeiska länderna är så präglad av fördomar som sitter så djupt att det är svårt att föreställa sig världen på något annat sätt. Men när jag lärde mig om Thomas Sankara och läste hans tal blev jag helt förbluffad. Han var så ödmjuk och öppensinnad, och när man läser honom blir man faktiskt av med flera av sina fördomar. På ett sätt är min film ett sätt att revoltera mot orättvisor.

Aren’t you a little short for a stormtrooper?
– Jo, jag är bara 160 centimeter lång, och har nog alltid känt mig ganska liten. Om någon sagt för fem år sedan sagt till mig: Du kommer att göra en lång dokumentärfilm i Burkina Faso helt ensam och bli inbjuden till internationella festivaler, då hade jag inte trott på det. Jag har verkligen växt under arbetet. Nu är jag självsäker och stolt över resultatet.

What do you want?
– Mitt mål är att kunna göra en film till – men att samtidigt ha ett fungerande privatliv. Det kostade mycket att spela in Sankara is Not Dead. Jag har slutat dansa och springa och jag har ingen familj. Om jag hade haft barn tror jag inte att jag hade kunnat göra den här filmen. Jag har varit borta så mycket, och Burkina Faso är inte lugnt och stilla. Men regissörer talar ofta om jobbet som allt, och jag vet inte om det är möjligt att göra en film utan att offra så mycket.

Text: Erik Eje Almqvist
Illustrationer: Felicia Fortes


Frågorna kommer från, i tur och ordning, Marie ”Slim” Browning (Lauren Bacall) i Att ha och inte ha, Sarah Connor (Linda Hamilton) i Terminator 2, Mildred (Peggy Maley) i Vild ungdom, prinsessan Leia (Carrie Fisher) i Star Wars och Marion Ravenwood i Jakten på den försvunna skatten.

Få vårt nyhetsbrev

Vi delar aldrig din e-post med någon och du kan när som helst avbryta prenumerationen