44:e festivalen 29 jan - 8 feb, 2021
Besökare
Bransch

Känsligt läge med Anna Odell

– Jag hoppas att de här männen genom att sätta sig i stolen ska visa att sårbarhet inte är farligt.

43:e festivalen
24 Jan -
3 Feb, 2020

Varför har konstnären Anna Odell placerat några av Sveriges mest kända män i en gynekologisk undersökningsstol?

Med en van snärt drar Nina Bohm-Starke på sig den vita latexhandsken och går fram till gynstolen. Hon är gynekolog, docent och överläkare, och har bland annat forskat kring vestibulit, det vill säga överkänslighet i slemhinnan runt slidöppningen. I stolen ligger en man. Han har benen brett isär och är naken på underkroppen. Det är Börje Salming. I rummet intill på Teater Lederman sitter konstnären Anna Odell framför en monitor och iakttar det som utspelar sig.

Hon har länge intresserat sig för maktförhållanden. Hennes uppmärksammade examensarbete på Konstfack, Okänd, kvinna 2009–349701, gick bland annat ut på att göra maktstrukturer inom vården synliga. I sin guldbaggevinnande långfilmsdebut Återträffen utforskade hon mobbning och hierarkier i en skolklass.

I somras tackade Anna Odell ja till att göra festivalens vinjettfilm, på temat jämställdhet. Hon bestämde sig för att undersöka varför sådant som anses typiskt kvinnligt fortfarande betraktas som svagt och det som är manligt anses starkt. En idé dök upp omgående. Anna Odell hade fått en bild i huvudet när hon såg en konstinstallation om kvinnlig omskärelse. Tänk om man kunde placera män med makt och inflytande i en typiskt kvinnlig situation – i en gynekologisk undersökningsstol. Hon började kontakta män med olika former av makt. Hon förklarade att hon arbetade med ett projekt om jämställdhet och ville intervjua dem om deras syn på styrka, svaghet och sårbarhet. Hon förberedde dem även på att de skulle få en fråga: Skulle de kunna tänka sig att göra ”något som normalt bara kvinnor gör”? De fick inte veta exakt vad.

Några månader senare klev Börje Salming in på Teater Lederman i Vasastan i Stockholm. Scenrummet var svagt upplyst. Läktarna tomma. Utom synhåll, i kulisserna, fanns ett gynekologiskt undersökningsrum förberett. En rökmaskin släppte ut rök över scengolvet. Salming tyckte att stämningen kändes ”rockig”. I mitten av golvet stod tre stolar. Anna Odell bad honom att slå sig ner. Sedan började de samtala om styrka. Om att våga visa sårbarhet. Det var så Anna Odell hade planerat det. Samtalet skulle så småningom leda fram till att hon bad honom att sätta sig i en gynekologisk undersökningsstol.

Salming påminde henne om att tala högt. Han hade jagat sedan han var tolv, och hörseln hade tagit stryk av allt skjutande. Han berättade om sin tufa uppväxt i Norrland och om det hårda hockeylivet i Kanada. Där fick man inte visa sig svag. Efter karriären blev det annorlunda. Salming berättade att han gråter ofta nu. Att han inte har några problem med att visa sig sårbar.

Det var då Anna Odell ställde frågan:
– Jag har funderat på en symbolbild för sårbarhet. Då har jag tänkt på när man som kvinna ligger i en gynstol. I den ställningen har man ingen makt. Man är sårbar. Hon kom av sig. Fortsatte igen.
– Skulle du kunna tänka dig att sätta dig i en gynstol? Det blev tyst. Börje Salming tittade på henne. Så svarade han:
– Det skulle jag inte ha några problem med alls.

Tio minuter senare sitter Anna Odell alltså på knä på golvet bakom scenen och tittar i monitorn. Där ser hon Börje Salming i stolen i det gynekologiska undersökningsrummet på andra sidan ett draperi. En plansch bakom Salming visar det kvinnliga underlivets anatomi. På hyllor står pärmar och krukväxter.

Salming får skjuta ner hakan för att få ögonkontakt med gynekologen som befinner sig mellan hans skrevande ben. Underkroppen är naken. Han lyssnar intresserat och ställer frågor när Nina Bohm-Starke demonstrerar hur en riktig gynekologisk undersökning går till och vad instrumenten som ligger på rullbordet bredvid stolen används till. Kameran är riktad mot Salmings ansikte. Han ser avslappnad ut och lägger ena armen bakom huvudet.

När Börje Salming har gått sätter jag mig med Anna Odell i teaterns kafé och ber henne förklara projektet.
– Jag har inte alla svar, men det handlar om vårt förhållande till makt och sårbarhet. Vi ser ner på den som är svag. Det finns säkert inbyggt i oss människor att vi inte får vara sårbara och svaga. Den som var svag förr blev uppäten av lejon. Men vi lever i en annan, modern värld nu.

Genom sitt projekt vill hon hitta en metod för att åstadkomma förändring. Det hon vill förändra är människors syn på styrka, svaghet och sårbarhet.
– Jag hoppas att de här männen, som har inflytande i offentligheten, genom att sätta sig i stolen ska visa att sårbarhet inte är farligt. Att det tvärtom kan vara starkt att visa sig sårbar. Hon tar en klunk av sitt kaffe.
– Jag vill att det här ska vara seriöst. Därför är det så bra att Nina som är överläkare och forskare vill vara med. Att få med sig någon av sådan dignitet ger extra tyngd till projektet.

Jag hoppas att de här männen genom att sätta sig i stolen ska visa att sårbarhet inte är farligt.

Tidigare under dagen har debattören Göran Greider också gästat Odells mottagning. Greider gick med på att sätta sig i stolen, under förutsättning att han fick behålla kläderna. Han var dock skeptisk till Anna Odells metod och varnade henne för att hamna i något som han kallade ”den avantgardistiska återvändsgränden”. Precis som Salming ställde Greider nyfikna frågor till gynekologen, men konstaterade också att han inte riktigt kan leva sig in i hur en kvinna som ligger i samma position känner sig.

Under projektet har bland andra Robert Aschberg, Mark Levengood, Björn Eriksson Thomas Bodström och Jan Guillou medverkat. Reaktionerna har varit blandade. Någon har blivit arg, någon har lagt sig i stolen för konstens skull. Några har överraskat. Samtalet med Jan Guillou var särskilt givande. Anna Odell är glad. Projektet har överträffat hennes förväntningar.
– Jag hoppas att väcka tankar och diskussioner om att det kanske finns flera sätt att vara stark på. Jag tror att ett samhälle där det är mer accepterat att visa sårbarhet blir ett tolerantare samhälle. Och förhoppningsvis mer jämställt.

Text: Johan Kollén
Foto: Camilla Lindberg

Få vårt nyhetsbrev

Vi delar aldrig din e-post med någon och du kan när som helst avbryta prenumerationen

Thank you!
Something went wrong, please check that you provided a working e-mail address.