Vid evighetens port är Julian Schnabels mest personliga film hittills. Tillsammans med Oscar-tippade Willem Dafoe och Mads Mikkelsen blåser han liv i Vincent van Goghs sista turbulenta år.

Text: Niclas Goldberg

Det har gjorts många filmer om van Gogh. Varför ville du också göra en?

– När jag först fick frågan ville jag absolut inte göra en film om van Gogh! Det kändes omöjligt att göra något intressant eftersom alla redan tror att de vet allt om honom. Men så hände någonting när jag och manusförfattaren Jean-Claude Carrière var på Musée d’Orsay i Paris. Där såg vi 15 tavlor av van Gogh och jag började tänka på varje tavla som en vinjett, med ett eget liv. Det slog mig att man skulle kunna göra en film som inte handlar om van Gogh. Filmen skulle vara van Gogh.

Vad baserar du berättelsen i din film på?

– En del kommer från hans tavlor och breven till hans bror Theo. Annat från mina och Jean-Claudes egna erfarenheter. Vi skrev scener som inte nödvändigtvis inträffat i van Goghs liv, men som skulle kunna ha gjort det. Rent faktamässigt kan man ha rätt eller fel när man gör en film, men om innehållet är personligt är filmen i alla fall inte full av skit. Vem bryr sig om huruvida det verkligen hände på riktigt eller inte? Om han blev mördad? Bara det känns rätt.

Hur ser du på att van Gogh blivit en symbol för den plågade konstnären?

– När man verkligen tittar på hans tavlor förstår man att han inte var galen. Jag tror däremot att rädslan att tvingas tillbaka till mentalsjukhuset där han var intagen under en period gjorde honom nervös på ett ologiskt sätt.

Vem har målat tavlorna i filmen?

– Willem Dafoe tyckte att det var viktigt att måla själv för att hans prestation inte skulle kännas falsk. Så jag lärde honom. Tavlorna du ser i filmen är målade av honom och mig.

Hade du andra filmer i tankarna när du gjorde Vid evighetens port?

– Ingmar Bergmans Persona. Särskilt scenen där Bibi Andersson beskriver sitt sexuella möte med killen på stranden utan att det visas i bild. Genom att det bara berättas av henne blir bilderna starkare och personligare i ens huvud. Som när van Gogh berättar om sitt bråk med Gauguin, att han gav sitt öra till flickan. Och plötsligt ser vi honom med bandaget. Jag älskar det.

Vincent van Gogh – Vid Evighetens Port visas på Göteborg Film Festival 2019.