Niki Lindroth von Bahr

2024

2024 års festivalaffisch gjordes av Niki Lindroth von Bahr. Hennes verk har inspirerats av schackspelande datorer och sina karaktäristiskt förmänskligade djurdockor, samtidigt som hon både nyfiket och kritiskt tar sig an årets festivaltema.

I festivalens program pratar Lindroth von Bahr om sitt konstnärskap och processen kring att ta fram årets affisch.

Vad ville du utforska i ditt festivalverk?

– Eftersom AI är årets festivaltema visste jag att jag ville ta mig an den tematiken på något sätt. Jag har inspirerats av en av de första händelserna i AI-historien: när schackdatorn Deep Blue besegrade världsmästaren Garri Kasparov 1997. Ett tydligt möte mellan människa och maskin där människan förlorade. Det finns även skeenden i schackhistorien där spelare anklagats för fusk kopplade till användandet av datorer. Samtidigt har schack i film och kultur blivit en symbol för liv, död och existentialism. Se bara på Det sjunde inseglet! Jag kom därför att tänka på en bild av ett kontrollrum för datorstyrt schackspel där vi precis har firat en vinst, men som snarare kanske visar sig vara en framtida förlust för mänskligheten. Med grisen gillade jag hur det finns någonting rörande i själva grisutseendet, samtidigt som vi människor delar 98 procent av vårt DNA med grisar. Det finns någonting fint med det.

Din konst innehåller en oerhörd detaljrikedom. Vad är det med det här sättet att jobba på som lockar dig?

– Jag får en kick av att skapa världar och miniatyrmiljöer som är precis på gränsen till att kunna uppfattas som verkliga. Samtidigt är det väldigt tidskrävande. När jag satt med en liten nål och petade in vartenda hårstrå på grisens silikonhuvud kände jag verkligen att det är någonting fel på mig. Förutom schackuträkningarna på skärmarna som jag har lagt till i Photoshop är allt i festivalverket handgjort i skala 1:6.

Djur syns ofta i dina filmer och i din konst, så även i årets festivalaffisch. Vad är det med djur som intresserar dig?

– Jag jobbar ofta med ganska mörka teman, och när man presenterar oss människor i djurform adderas någonting skört och dråpligt till i övrigt mänskliga situationer. Det skapar en upphöjning av stämningen. Som när en mördarsnigel sitter hos doktorn och får sitt blodtryck mätt. Det är en tragisk bild, men samtidigt också väldigt kul. Och det är väl så livet är: bitvis mörkt, men ibland måste man bara skratta åt allt det mörka.