Focus: Homecoming
Med 2023 års huvudfokus utforskar Göteborg Film Festival vad som utgör ett hem.
Besökare
Industry
Med 2023 års huvudfokus utforskar Göteborg Film Festival vad som utgör ett hem.
Berättelser om hemkomster har länge befunnit sig i kulturens centrum. Men vad innebär det att komma hem? Tanken om ett hem är någonting djupt existentiellt och genom berättelser om hemkomster får vi möjlighet att fundera på vilka vi är, vilka vi har varit och vilka vi vill vara. I Focus: Homecoming kommer Göteborg Film Festival undersöka vilka berättelser om hemkomst som filmskapare intresserar sig för i denna tid och sätta ljus på samtidens hemkänslor.
– I en tid som präglas av krigets och fascismens återkomst till Europa får idén om hemkomsten nya betydelser. Samtidigt som en nostalgisk längtan efter det förlorade hemmet växer fram som en allt starkare politisk kraft är det många som tvingas överge sina hem och söka efter ett nytt. I ett än bredare perspektiv har den accelererande globaliseringen också på djupet förändrat vårt förhållande till idén om hemmet, och gett upphov till en ny typ av filmiska berättelser om hemkomster. Fler och fler människor har flera hem på olika platser i världen eller inget hem alls, både som en effekt av ökad migration och vår tids dominerande kulturella och ekonomiska idéer om kreativitet, flexibilitet och mobilitet, säger Jonas Holmberg, konstnärlig ledare på Göteborg Film Festival.
Nedan släpper vi fyra filmer som kommer att ingå i Focus: Homecoming. Fler filmer, samtal och specialvisningar som kommer inkluderas i fokussektionen offentliggörs i samband med festivalens programsläpp den 10 januari.
Romsk slakteriarbetare återvänder till ett vintrigt Transylvanien som plågas av rasism i guldpalmbelönade Cristian Mungius kritikerhyllade drama.
I gränslandet mellan Rumänien och Ungern har Transylvanien i århundraden varit ett etniskt blandat område. Men när Matthias vänder hem till efter att ha tröttnat på sin främlingsfientliga chef i Tyskland, återser han inte bara sin son, sin fru och sin älskarinna, utan också en plats som präglas av misstänksamhet och rasmotsättningar. ”R.M.N.” står inte för ”Rumänien”, utan är den rumänska akronymen för magnetisk resonanstomografi – Cristian Mungiu har beskrivit sin film som en ”hjärnscanning” som diagnosticerar saker under ytan i samhället. Sedan debuten Occident (GFF 2003) har Mungiu varit en centralgestalt i den europeiska filmen. Han tilldelades guldpalmen för abortdramat 4 månader, 3 veckor och 2 dagar, och med R.M.N. visar han att han ännu är en oundgänglig berättare och bildskapare.
Pondusladdad familjefader på hembesök hamnar i trubbel under vild karneval norr om Karpaterna, i sensationell ukrainsk debut med Lock, Stock and Two Smoking Barrels-vibbar.
Pamfir kommer hem till byn efter en lång tids arbete utomlands. Nu vill både frun Olena och den strulige tonårssonen Nazar att han ska bli kvar, och prioritera kärlek och familj framför ekonomi. Men när en ödesdiger brand ställer till det ”tvingas” Pamfir att återgå till sin gamla business som gränssmugglare, vilket inte minst ogillas av den nya, lokale gangsterbossen. Dmytro Sukholytkyy-Sobchuk debuterar med en brutal, vacker och suggestiv allegori över ett Ukraina där korruption och orättvisor styr den vanliga människans liv. En familjehistoria om lojalitet, försoning och kärlek där tragedin hotar att eskalera i samma takt som den hedniska Malankafestivalens riter och kraftmätningar intensifieras.
Svindlande vackert foto i Cannes-hyllade Godland, en ödesmättad berättelse om religion, kolonialism och moraliskt förfall.
En ung idealistisk dansk präst (Elliott Crosset Hove) skickas i slutet av 1800-talet till en avlägsen plats på Island för att uppföra en kyrka och fotografera de lokala invånarna. Uppfylld av sin egen mission väljer han att möta det nya landet genom att korsa ön, men det obarmhärtiga landskapet och dess befolkning kommer snart börja tära på hans sinne och utmana hans tro. Med osviklig filmisk vision och en stram humor levererar isländska regissören Hlynur Pálmason (Vinterbröder, GFF 2018; En vit, vit dag, GFF 2020) ett mästerligt epos där mänsklig fåfänga, moral och tro ställs mot en oförlåtande och karg omvärld.
Irländskt regissörspar i exil i England levererar supersmart, rolig och ”quirky”- originell dokumentär kontemplation över tillhörighet, hem, migration och identitet.
Regissörsparet Molloy och Lawlor har bott 20 år i England, där deras dotter är uppvuxen. Under en lågprisflygresa på väg till Irland för scouting för en film om en engelskfödd IRA-revolutionär, funderar de också på om det är dags att flytta hem. Strömmarna av nationalism och populism har blivit för starka, och de väger sitt växande tvivel inför Storbritannien mot sin ambivalens inför ”hemlandet”. The Future Tense har avsiktligt ”taffliga” inslag och alltmedan paret läser sina anteckningar från stora papper, skevt bortvända från kameran, drar de linjer bakåt i historien och levererar högaktuella tankar och citat på löpande band. Hur är det egentligen med vår utopiska längtan till något? Som ”Irish green”– har det någonsin ens existerat?
Stäng