Från hyperintelligent hacker till Moder Teresa
Hennes närvaro och kompromisslösa autenticitet gör henne till en alldeles särskild skådespelare. Noomi Rapace är årets nordiska hederspristagare.
Det finns skådespelare som försvinner in i en roll. Och så finns det skådespelare som spränger den inifrån – gör den större, råare, verkligare. Noomi Rapace tillhör den senare sorten. Hennes närvaro bär en känsla av nödvändighet, som om varje roll är en sorts överlevnadsakt. Så har hon också lyckats fängsla publik världen över, gång på gång. Född i Hudiksvall och uppvuxen med en skådespelande mamma, formades hennes barndom av rörelse och kreativitet. När hon var fem flyttade hon med sin mamma och styvfar till Island, där familjen bodde på landet och levde nära naturen. Det blev en uppväxt präglad av frihet, fysisk vardag och en skola som tillät henne vara det hon själv kallat “ett vilt barn”, mer nyfiken och rastlös än stillasittande. Som sjuåring fick hon en liten roll i den isländska filmen Korpens skugga, och även om insatsen var blygsam var upplevelsen avgörande. Rapace har beskrivit hur hon redan då bestämde sig för att bli skådespelare.
Hon återvände till Sverige som tonåring. På Södra Latins teaterlinje och senare på Skara Skolscen växte en kompromisslös skådespelare fram, en som hellre sökte djupet än det behagliga. En av hennes lärare har sagt att hon spelade med total närvaro, som om något stod på spel varje gång. Därefter följde teaterarbete i Stockholm, på bland annat Orionteatern, Galeasen och Dramaten, samt huvudrollen i danske Simon Stahos utmanande och omtalade Daisy Diamond .
Genombrottet 2009 med rollen som Lisbeth Salander i Millennium-trilogin blev som bekant massivt. Hennes porträtt av den ärrade, hyperintelligenta hackern blev ett internationellt fenomen. Rapace gjorde mer än att gestalta en karaktär, hon gav henne kropp och nerv. Hon genomförde sina egna stunt, förändrade sin fysik, lärde sig köra motorcykel och vägrade kompromissa med rollens sårbarhet. Hon blev "the girl with the dragon tattoo" världen över, och Hollywoods dörrar stod på vid gavel.
Framgången förändrade inte hängivenheten, den tycks snarare ha ökat hennes nyfikenhet. Hon har berättat att hon bygger roller inifrån, ofta med detaljer som ingen annan ser. Under inspelningen av Ridley Scotts Prometheus (2012) hade hon alltid ett litet kors i fickan för att bära sin karaktärs tro nära, även om det aldrig skulle synas i bild. I What Happened to Monday (2017), där hon spelar sju systrar, skapade hon sju separata spellistor för att hålla isär deras temperament.
Vare sig hon gör arthouse, science fiction eller action återkommer samma tema: dragkampen mellan styrka och sårbarhet. I isländske Valdimar Jóhannssons Lamm (2021) låter hon tystnaden tala, i Pernilla Augusts Svinalängorna (2010) låter hon det förflutna skära genom nuet och i
Vicky Jewsons (2019) förenar hon fysisk kraft med en vaksamhet född ur rädsla. Rollerna skiftar, men ärligheten består.
Nu återvänder hon med ännu en laddad och hyllad rollprestation, som Moder Teresa i Teona Strugar Mitevskas Mother. Än en gång förenar hon rå styrka med en vibrerande sårbarhet, i en berättelse som ligger ännu närmare den existentiella nerv hon ofta verkar söka. Rapace låter helgonfiguren framträda som människa; beslutsam, empatisk och djupt närvarande.Det är kanske just det som gör Noomi Rapace till en så bra skådespelare: hennes närvaro och kompromisslösa autenticitet. Hennes orädda bredd och integritet. Och förmågan att hitta och gestalta det som bränner, skaver och berör, på ett sätt som går rakt genom duken.
Text: Pia Lundberg
Foto: Saerun Noren
—> Nordic Honorary Dragon Award, utdelning
Med Prometheus, Svinalängorna och Lamm har Noomi Rapace blivit en av våra starkast lysande stjärnor på den filmiska himlen. Nu tilldelas hon Nordic Honorary Dragon Award. Prisceremoni och efterföljande samtal äger rum i samband med den nordiska premiären av Mother.