Rebell med ett ärende

Hon har irriterat, upprört och blivit arresterad för sina ställningstaganden och filmer. Nu kommer Agnieszka Holland till Göteborg som årets internationella hederspristagare.

Mottagaren av årets internationella Honorary Dragon Award var med på ett hörn redan under Göteborg Film Festivals allra första skälvande minuter: 1979 öppnade nybörjarfestivalen med Screen Tests, och Agnieszka Holland var en av filmens tre regissörer. Inte långt därefter irriterade hon den polska kommunistregimen med A Lonely Woman så mycket att filmen blev förbjuden i hemlandet innan den ens hunnit visas. De uppskattade inte den socialrealistiska skildringen av en ensamstående mammas bistra verklighet under kommunismen. 1981 infördes hastigt ett undantagstillstånd i Polen som gjorde både den och flera av hennes tidigare filmer politiskt omöjliga, men Hollands svåger lyckades se till att en kopia av A Lonely Woman smugglades ut ur landet – och regissören själv hamnade i exil i Frankrike. Sedan dess har hon upprört många fler gånger med sina filmer och ställningstaganden i olika frågor. Inte konstigt kanske, med tanke på hennes mångbottnade bakgrund. Hennes katolska mamma är före detta journalist, deltog i den polska motståndsrörelsen och hjälpte judar under andra världskriget. Hennes judiska pappa förlorade sina föräldrar i Förintelsen, och var bland annat journalist och kommunistisk aktivist tills han anklagades för spioneri av Sovjetunionens säkerhetstjänst, arresterades och dog i deras förvar under oklara omständigheter på 1960-talet.

Själv arresterades Agnieszka Holland under filmstudierna i Tjeckoslovakien för att ha stöttat de tjeckiska oppositionella under Pragvåren 1968. Nu flera decennier senare är det som om hon lagt i ännu en extra växel när det kommer till att vara grus i skon och tydligt ta avstånd från fascism, kommunism och politisk propaganda.

När hennes politiska thriller dkom 2019 kändes den redan då akut högaktuell i sin skildring av fake news och journalistikens ansvar, men sedd i backspegeln känns det mer som om Holland filmat genom linsen av en spåkula. I centrum stod verklighetens journalist Gareth Jones, som på 1930-talet först försökte varna för fascismens skenande framfart i Tyskland och sedan tog sig in i nuvarande Ukraina för att vittna om massvälten Holodomor som dödade många miljoner människor. På både väst- och östfronten försökte man sedan på grund av ekonomiska och politiska intressen tysta ner hans rapporter och ifrågasätta hans trovärdighet.I kompromisslösa Green Border (2023) fångade hon med stilla raseri och varm medmänsklighet en syrisk flyktingfamilj som hamnar i en grym loop av pushbacks mellan Belarus och Polen, där gränspolis på båda sidor pressar dem fram och tillbaka genom rakbladsvassa taggtrådsstängsel, mörk skog och förrädiska kärr. Hon jämförde sedan med hur Europa tagit det självklara ansvaret för de flyktingar som kommit från Ukraina.

Högt uppsatta ministrar i Polens nationalkonservativa koalition jämförde filmen med nazipropaganda. Magstarkt att påstå om någon som i decennier grävt i Europas mörkaste stunder, rotat runt i historiska och nutida sanningar och blivit Oscarsnominerad flera gånger för filmer som Bitter skörd (1985), Europa, Europa (1990) och In Darkness (2011), kan man tycka. Genom åren har hon också hunnit med en hel del av annat slag. Filmatiserat den gotiska barnboken Den hemliga trädgården (1993), samarbetat med Nobelpristagaren Olga Tokarczuk, Andrzej Wajda och Krzysztof Kieślowski. Regisserat för serier som The Wire och House of Cards och varit showrunner för den egna serien Burning Bush för HBO, till exempel. Och nu? Nu kommer hon till Göteborg Film Festival med en vilt anakronistisk och lekfull film om Franz Kafka i bagaget.

Text: Emma Gray Munthe
Foto: Marlene Film Production