Poetisk provokatör – Mai Zetterling 100 år

En främmande fågel, en kompromisslös visionär, en provokatör och pionjär. 2025 skulle Mai Zetterling fyllt 100 år och med anledning av det uppmärksammar vi denna filmskapare som gjorde film när få andra kvinnor gjorde det och vars olydighet genomsyrat decennier av filmkonst.

Den yngsta eleven någonsin steg 1942 in på Dramatens elevskola. Hon hette Mai Zetterling och var en tonåring från Södermalm som snabbt gjorde raketkarriär. Men hon trivdes aldrig med de roller hon tilldelades eller att målas upp som en ”dununge” och längtade efter att få bestämma över bilden av sig själv och de kvinnor hon porträtterade.

Med långfilmsdebuten Älskande par (1963) blir det svårt för pressen att hålla kvar bilden av den lilla dunungen. Här kliver en djärv och risktagande konstnär fram. Som inte bara valde att filmatisera en av Sveriges mest skandalomsusade författare, Agnes von Krusenstjerna, utan också engagerade ett femtiotal av landets främsta skådespelare. Pressvisningen innan premiären i Cannes omringades av poliser på grund av den politiska sprängkraften och en kritiker på Sunday Times beskrev filmen som ”den mest ambitiösa debutfilmen sedan Citizen Kane”.

60-talets revolutionära vindar till trots skulle Zetterlings tre följande och lika utmanande filmer, Nattlek, Flickorna och Doktor Glas, inte omfamnas av samma entusiasm som debuten. I alla fall inte på hemmaplan. ”Den samlade kritikerkåren” i den tidens Sverige bestod av en väldigt liten skara (mestadels) män som inte bara delade ut syrliga omdömen, utan även satt i kvalitetsjuryn för Svenska Filminstitutet. Så när Bo Strömstedt i Expressen fällde sin yxa över den numera kultförklarade Flickorna med orden ”vilka förstockade menstruationer!” satte det i mångt och mycket stopp för Zetterlings fortsatta filmskapande.

Hon lämnade Sverige för Storbritannien och det skulle ta nästan 20 år innan hon gjorde film i hemlandet igen. Internationellt var hon dock fortsatt högt hållen. Trots den nationella katastrofen tog Flickorna henne ut i världen, där hon fortsatte utmana, producerade flera lång- och kortfilmer och spelade en nyckelroll inom den internationella feministiska filmen. Bland annat fick hon ett samtal från Simone de Beauvoir som ville att hon skulle filmatisera hennes ikoniska verk Det andra könet.

Med Amorosa återvänder Zetterling 1986 inte bara till den svenska filmscenen utan också till den svenska rebellen von Krusenstjerna. Att Zetterling kände ett släktskap med författaren som fick utstå mycket kritik för att hon bröt tabun med sina vågade sexuella skildringar är lätt att förstå.

När vi nu ser tillbaka på Mai Zetterlings katalog finner vi en filmskapare som med sitt säregna filmspråk varit både poetisk och politisk. Som hittat alternativa vägar för att producera och finansiera sina verk när de konventionella inte tillåtit, och som krossat glastak och öppnat dörrar för framtida filmskapare både i Sverige och i världen.

Text: Annie Karlsson
Foto: David Hughes