God morgon,

Det är dags för en ny nyårstradition. Den traditionella filmkonsumtionen vid nyår har länge dominerats av Ivanhoe och Grevinnan och betjänten, men nu slår nyårsklockan för något nytt. Eller nygammalt, då.

Men är det ens möjligt att ändra så djupt inarbetade traditioner? Jag tror det. De senaste veckobreven har jag ju skrivit lite om våra filmtraditioner kring jul, och trots att MMS-siffrorna talar helt emot mig tyckte jag mig identifiera en spirande trend under julafton. Min egen filterbubbla svämmade i alla fall över av bilder av mormor och farfar framför Kalles jul (via linjär-tv), mamma och pappa framför Fanny och Alexander (via strömningstjänster) och ungarna framför virala klipp (via sociala medier). Tiden talar ofrånkomligt för biskopen.

För någon månad sedan pekade 72 filmkritiker och filmvetare ut Victor Sjöströms 101 år gamla Selma Lagerlöf-filmatisering Körkarlen till den bästa svenska filmen genom tiderna i filmtidskriften FLM:s stora omröstning. Det var i en kommentar kring resultatet som FLM:s chefredaktör Jacob Lundström var först ut att lansera just Körkarlen som en potentiell ny nyårstradition för svenska folket, med kommentaren att den är ”bra mycket bättre än Grevinnan och betjänten och dessutom innehåller större mängder fylleri”, samt innehåller ett livsavgörande nyårslöfte.

Uppropet har redan fått ringar på vattnet: häromdagen inledde filmkritikern Sonya Helgesson Ralevic en nyinrättad nyårsvisning av Körkarlen på Fyrisbiografen i Uppsala. Vi på Göteborg Film Festival och Draken Film älskar såklart också Sjöströms spökhistoria – jag glömmer aldrig när vi under festivalen visade Körkarlen i Göteborgs Konserthus med nyskriven symfonimusik av Mats Larsson Gothe – och vi vill såklart inte vara sämre än Fyris. Så från och med idag finns Körkarlen på Draken Film. Hoppa upp på körkarlens kärra, ducka för dödsriket och hjälp till att skapa en ny tradition.

Gott nytt år!
Jonas