Kärlekshistorien mellan Jan Troell och kameran har pågått i mer än 75 år. Hans konstnärskap är ett av den nordiska filmens allra främsta, oefterhärmlig i sin ton, sin värme och sin lyriska frihetskärlek. Därför tilldelas han årets Nordic Honorary Award.

Möt Jan Troell i ett Directors Talk på Stora Teatern i samband med visningen av Maria Larssons eviga ögonblick.

---

Jan Troells eviga blick

Folkskolläraren som aldrig slutade filma. På årets festival prisar vi detaljernas och ögonblickets mästare.

Inledningen av Maria Larssons eviga ögonblick består av en sekvens bilder som porträtterar en kamera mot svart bakgrund. Det är en kolsvart tysk Contessa, en vacker bälgkamera från tidigt 1900-tal. Varje glänsande reglage, varje blänkande glas och klickande mekanism uppmärksammas av filmkameran, innan den åker in genom kameralinsen och på andra sidan hittar en underskön bild av hur solen strilar genom ett bladverk. Det är en enkel sekvens, men scenen introducerar inte bara den viktigaste rekvisitan i berättelsen om den unga Maria Larsson som vinner en livsförändrande glasplåtskamera på lotteri. På många sätt kapslar den in kärnan i Jan Troells konstnärskap. Dels är den ett exempel på hur mötet mellan modernitetens maskiner och naturens skiftningar är helt centrala i Troells motivkrets. Men framför allt är det en stillsam kärleksförklaring till en kamera som påminner mycket om den som Jan Troell använde när han själv började fotografera i tidiga tonåren. Även om Troell hade en borgerligare skånsk uppväxt än filmens Maria, är det inte svårbegripligt att han har beskrivit Maria Larssons eviga ögonblick som ett substitut för den självbiografiska film han aldrig har spelat in.

Troell började fotografera och filma som amatör, i ordets ursprungliga och vackraste bemärkelse. Han älskade att se in genom sökaren och se en insekt eller ett bladverk på andra sidan. De första nio åren filmade han bara vid sidan om sitt arbete som lärare. Men även när han blivit en internationellt hyllad regissör, med guldbaggar, Cannespremiärer och Oscarsnomineringar (men fortfarande titulerade sig ”folkskollärare” i telefonkatalogen) präglades hans filmskapande av den där upprymdheten över att förstå världen genom kameran. Hans filmer stannar ofta upp och betraktar en detalj, ett ljusfenomen eller ett ansikte som fylls av den där mänskliga längtan efter något större och något friare som präglar så många av Troells karaktärer.

Nu har kärlekshistorien mellan Jan Troell och kameran pågått i mer än 75 år. Hans konstnärskap är ett av den nordiska filmens allra främsta, oefterhärmligt i sin ton, sin värme och sin lyriska frihetskärlek. Filmer som Här har du ditt liv, Ole dole doff, Utvandrarna, Nybyggarna, Ingenjör Andrées luftfärd, Sagolandet, Hamsun och Dom över död man är inte bara hyllade och prisade världen över, utan också djupt älskade av generationer av biobesökare. Som regissör, manusförfattare, fotograf och klippare har Jan Troell aldrig slutat att undersöka världen med sin unikt filmiska blick. Kanske talade Troell med sig själv när han lät yrkesfotografen Sebastian i Maria Larssons eviga ögonblick tala till den aspirerande bildmakaren Maria:

Vad är det du ser när du ser genom kameran, Maria? Du ser en värld att utforska och bevara och berätta om. Den som har sett det, för den går det inte bara att blunda. Det finns ingen väg tillbaka.

Text: Jonas Holmberg