Har du varit på en firmafest utan kläder nån gång? Det har jag.
Jag pratar inte om någon skandalös eller metooig svitfest på bokmässan, utan om den årliga bastufesten under Kärlek & Anarki, som filmfestivalen i Helsingfors heter (de var före Lisa Langseth!). Varje år bjuder de ut den internationella branschen till den fantastiska lyxbastun Löyly (som på sin hemsida berättar att det är en av världens hundra bästa platser enligt Time Magazine). I torsdags hade jag möjlighet att vara med för första gången, så med skräckblandad förtjusning packade jag ner badbyxorna i resväskan.
Det går till såhär. Först åker alla buss till Löyly, som inte bara är en arkitektonisk dröm, utan också ligger fantastiskt vackert på Ärtholmen, med en enastående utblick mot Finska viken. Efter några selfies på taket äter man vegetarisk middag, dricker två drinkar och får veta vilka filmprojekt som vann dagens pitchtävling (grattis Arthur Franck, Lilja Ingolfsdottir och inte minst Miia Tervo, som häromåret invigde Göteborg Film Festival med den förtjusande Aurora och nu arbetar med en film om en rysk missil).
Sedan köper alla en öl (nu är drinkbiljetterna slut) och tar av sig kläderna. Man brukar ju säga att badhus är demokratiska, att utan kläder ser ingen skillnad på vd:n och lagerarbetaren. På ett branschmingel fungerar det inte så, eftersom alla ändå vet vilka de andra är. Det skapar en ganska absurd situation där man inte vet vart man ska vända sig eller rikta blicken. Hoppsan, jag råkade visst stöta in i en norsk stjärnregissörs badbyxor… Jaha, din film satsar på Venedig nästa år, lycka till! Oj, den där filmfondchefen har visst gjort en bukoperation… Ska vi diskutera finansieringen av seminariet via Teams nästa vecka? Nämen, vilket utmanande klädval… Vad kul att du uppskattade senaste Nostradamus-rapporten! Ser jag tjock ut i det här ljuset… Skål!
Jag hann i alla fall testa alla fyra bastur, bada i havet lika många gånger och i duschen kunde jag inte undgå att notera att en mellanchef på ett ledande produktionsbolag är extremt välutrustad.
Ikväll ska jag dra mig undan branschen och se ett par filmer med den helt vanliga, påklädda festivalpubliken.
Med kärlek och anarki,
Jonas
Anette Novaks plötsliga sorti
Det alla pratar om i Helsingfors är det överraskande beskedet att Anette Novak plötsligt fått sparken som vd för Svenska Filminstitutet. Jag skrev en kommentar i Expressen, där jag ville betona de offentliga institutionernas viktiga roll de kommande, potentiellt skakiga, åren. Även Helena Lindblad, Karoline Eriksson, Gunnar Bergdahl, och Hynek Pallas gånger två har kommenterat, och i Expressen har Magnus Alselind stått för föredömligt upplysande journalistik om turerna mellan Anette Novak, ordförande Gunilla von Platen och kulturminister Parisa Liljestrand. På Linkedin kommenterar Novak själv.
Motståndaren blir Oscarsbidrag
Häromveckan skrev jag i det här brevet om arbetet i Oscarkommittén. Då hade vi valt tre filmer till en shortlist, och under ett möte på (ett lite chockskakigt) Filmhuset häromdagen utsåg vi Milad Alamis Motståndaren till årets kandidat. Motståndaren är också nominerad till Nordiska rådets filmpris, tillsammans med Frederikke Aspöcks Viften, Aleksi Salmenperäs Kupla, Malik Kleists Alanngut Killinganni, Hilmar Oddssons Driving Mum och Gunnar Vikenes Krigsseileren. Alla dessa fem filmer kommer visas under en vecka på Draken Film från 23 oktober. Skriv in i kalendern!
Past Lives
Celine Songs kritikerhyllade (femma i Dagens Nyheter) Past Lives är veckans Draken Film på Bio-titel. Som Draken Film-prenumerant ser du alltså den romantiska filmen helt gratis på biografer från biografer från Malmö till Luleå. Biljetten har du redan i appen.
Fransk skandalfilmare
Igår släppte vi två filmer av Gaspar Noé, den franska filmens enfant terrible. Dels hans senaste film Vortex (med Dario Argento som skådespelare!), dels hans stora genombrottsfilm, den chockerande baklängesfilmen Irréversible.
Stäng