Hej filmvänner,

Videon dödade radiostjärnan och biografen dödade zoetropen, men frågan är om strömningen håller på att döda biografen? Tydligt är att det har skett ett tronskifte i den rörliga bildens kungadöme: även om vi har passerat ”peak TV” är det idag strömningstjänsterna som har mest pengar, mest makt och mest publik.

Att det här förändrar biografens existensberättigande var utgångspunkten för den platsundersökning som vi på festivalen arbetade med mycket inför festivalen senast: mest synligt i arbetet blev Ruben Östlunds föreställning This is cinema!, men projektet innehöll också flera mindre iögonfallande delar om hur man som festival kan aktivera biografrummet och stärka det unika i den kollektiva filmupplevelsen: allt från poesiuppläsningar och fördjupande samtal till expomaterial och speed dejting-sessioner.

Inför årets festival var det många i branschen som varnade oss för att hålla den digitala salongen öppen även efter pandemin, utifrån tesen att digital tillgänglighet skulle döda viljan att ta sig till festivalbiograferna. Den tesen vågar vi nog kalla motbevisad nu. Festivalens allra mest populära film var Mikhaël Hers Parisromantiska Passagerare i natten, med Charlotte Gainsbourg som nyskild nattradiotelefonist. Den var den tredje mest populära filmen i den digitala salongen, samtidigt som den var nummer ett på biolistan. Och Passagerare i natten var inte den enda strömmade filmen som också fungerade på bio ­– faktum är att alla de tre filmer som lockade flest besökare till festivalbiograferna samtidigt visades i den digitala salongen.

Som mina kollegor Mirja Wester (vd) och Olle Agebro (innehållsansvarig Draken Film) sa på Svenska filminsitutets seminarium om filmfestivalers framtid i veckan kommer vi fortsätta experimentera med visningsformat där biografen och strömningen kan stärka varandra. Draken Film på bio är ett resultat av samma idé: vi känner ingen filmälskare som bara strömmar eller bara går på bio, så vi ville inkludera de bästa filmerna i båda fönstren i samma abonnemang.

Veckans Draken film på bio-titel är just Passagerare i natten, som fick biopremiär igår och kallades ”årets hittills vänligaste och charmigaste film” i Helena Lindblads DN-recension. Nästa veckas Draken film på bio-titel är Alice Winocours Minnas Paris och sedan blir det bland annat Nils Petter Löfstedts På Hvitfeldska bodde vi, Maha Hajs Medelhavsfeber och Emily Atefs Hélène och Mathieu. Se alla kommande filmer som är inplanerade här. 

Exakt vilken filmkulturell och filmekonomisk funktion biografen kommer ha om tio, tjugo eller femtio år är svårt att säga, men jag tror inte vi kan rädda den genom enkom nostalgi, friskvårdsbidrag eller den artificiella knapphet som kallas fönsterpolitik, utan genom att identifiera och bygga på de kvaliteter som gör biografupplevelsen unik. Och för att säkra återväxten behöver vi ta med ungarna till biografen. Som Emma Gray Munthe skriver i en krönika i nya Filmrutan: ”Gå på vad som helst med egna eller andras barn, filmerna behöver inte nödvändigtvis innehålla fullkorn och fiber och du måste inte själv tycka om dem. Bara barnen tittar på film, börjar förstå film – och får känna hur mäktigt det är att gå på bio med andra som skriker av skräck, skrattar och ooh-ar i mörkret. Eller, sitter alldeles tysta.” Så skapas en cineast.

Ses i salongen,
Jonas

Veckans tips:

Milad Alami x Draken Film

Oväntat fick Milad Alamis nya film mest treor av kritikerna – i mina ögon är bioaktuella Motståndaren en av de bästa svenska filmerna på senare år. För att få en djupare inblick i hans filmiska universum bad vi Milad vara gästkurator på Draken Film. Bland hans favoriter finns filmer av Wong Kar-wai, Mia Hansen-Løve, Katsuhiro Otomo och Jenifer Malmqvist.

The Tango Lesson

Efter det monumentala genombrottet med mästerverket Orlando (se den på Draken Film!) gjorde Sally Potter en sensuell film om regissören Sally som inleder en relation med tangoläraren Pablo. Nu släpper vi The Tango Lesson på Draken Film.

Women in Horror

Nu är det dags igen för skräckfilmsfestivalen Women in Horror. För sjätte gången bjuder festivalen in till en parad av läskiga filmer av kvinnliga regissörer. Festivalen äger rum på biografer i Stockholm, men många av filmerna tillgängliggörs också digitalt genom Draken Film. Det går att köpa ett digitalt festivalpass, men Draken Film-prenumeranter kan se filmer som De fem djävlarna och Blaze helt gratis.

Analogue Practices in Digital Landscapes

Strömningssamhället är onekligen över oss. Men parallellt med den stora digitaliseringen finns små analoga öar kvar. I det nya numret av japanska tidskriften Trajectoria publicerar etnologen och filmskaparen Işıl Karataş en fin film som skildrar analoga filmkulturer i Wien, Berlin och Istanbul.