Hej hej,

I förrgår åkte jag ut ur ”Whamageddon” – den traditionsenliga decemberutmaningen som handlar om att undvika att höra Whams klassiska jullåt ”Last Christmas” så länge som möjligt. Råkar du höra refrängen på ett köpcentrum eller bilradio är du ute. Själv föll jag för en skönsjungande gatumusikant på Järntorget

Men även om du lyckas ducka den brittiska popduons enerverande men oemotståndligt catchy dänga kan du inte andas ut: det är nämligen också dags att se upp för dåliga filmer. Risken för att se riktiga kalkoner är nämligen aldrig så stor som under julen.

Det är inte bara något jag hittar på, utan det är statistiskt belagt via Bad Movie Index, en sajt som vi byggde häromåret för att kunna följa kvalitén på svenskarnas filmkonsumtion. Vår idé var att Draken Film skulle vara billigare om publiken hade många dåliga filmupplevelser – då behövs ju verkligen ett alternativ. En ”bra” film definierade vi som en film som har fått höga betyg av kritiker och publik, och en ”dålig” som en som fått låga betyg. Just nu ser många dåliga filmer, och därför är det just nu också absurt billigt att teckna en prenumeration via den kampanjsajten (den funkar faktiskt fortfarande).

Varje år är det samma visa. Det är vid jul som indexet rasar. Och förklaringen är filmerna som finns bakom det virala affischcollaget ”Christmas movie posters with white heterosexual couples wearing red and green”: de usla julfilmerna som ingen tycker om men så många ändå tittar på att det påverkar statistiken markant. I år är det streamingpremiärer som Lindsay Lohan-komedin Falling for Christmas (IMDb-snitt: 5,2), sociala medier-satiren #Xmas (IMDb-snitt: 5,9) och bondedramat Jul på Mistelgården (IMDb-snitt: 4,4) som kör ner indexet i botten.

Så går du förbi en elektronikbutik som låter filmer rulla i demoskärmarna i skyltfönstret under filmkonstens allra kyligaste veckor är det bara att blunda. Och hälsar du på en vän som sträcker sig efter fjärrkontrollen är det klokt att börja snegla mot dörren. Din kompis kan mycket väl vara på väg att klicka igång den juliga hundkomedin A Royal Corgi Christmas (IMDb-snitt: 5,7).

Lösningen är att se upp under årets christmasmoviegeddon, plöja femtimmarsversionen av Fanny och Alexander (eller kanske min julfilmsfavorit, Stanley Kubricks julklappskritiska Eyes Wide Shut) efter risgrynsgröten så ses vi på den traditionsenliga juldagsbion.

Årets bästa juldagspremiär, Park Chan-wooks lekfulla thriller Decision to Leave, delar också teman som otrohet och sexuell besatthet med Kubricks julfilm, så de kan nog vara givande att se dem tillsammans. Efter samarbetet med Park Chan-wook i Stoker konstaterade Eyes Wide Shut-stjärnan Nicole Kidman just att de bägge regissörerna har liknande motiv och metoder.

Det var för övrigt just ett samtal med Nicole Kidman som fick Amazon-chefen Jennifer Salke att inse att det var dags att satsa på erotiska thrillers igen. Amazon Primes svar blev The Voyeurs, men det är med Decision to Leave som samtidens Make Thrillers Erotic Again-rörelse har nått sin högsta konstnärliga punkt hittills.

Du som är Draken Film-prenumerant ser förresten Decision to Leave gratis under premiärhelgen, som en del av vårt Draken Film på bio-program.

Allt gott,
Jonas Holmberg