Ett erkännande av mordet på FN:s tidigare generalsekreterare, en hemlig rasistisk underrättelsetjänst och en plan för att systematiskt smitta svarta sydafrikaner med hiv. Dokumentären Cold Case Hammarskjöld innehåller en rad chockerande uppgifter.

Text: Erik Eje Almqvist

Natten mellan den 17 och 18 september 1961 kraschade ett flygplan i djungeln utanför Ndola i nuvarande Zambia. FN:s dåvarande generalsekreterare Dag Hammarskjöld och de övriga fjorton passagerarna omkom.

Hammarskjöld hade många fiender i de forna kolonialmakterna efter att ha arbetat för att stärka de nybildade afrikanska staternas självständighet. När FN:s egen undersökningskommission inte lyckades fastslå orsaken till kraschen började konspirationsteorierna därför att spridas. Men vad som verkligen hände med planet har sedan dess varit en gåta.

Tidigt i morse hade filmen Cold Case Hammarskjöld världspremiär på filmfestivalen i Sundance. Under sex år har den danska journalisten Mads Brügger, amatörforskaren Göran Björkdahl och ett tjugotal researchers letat vittnen och grävt i arkiv i 15 länder på fyra kontinenter.

Resultatet är en fascinerande och mycket ovanlig dokumentär där den egensinnige Brügger agerar kosmopolitisk privatdetektiv. Iförd kolonialt anstrukna uniformer intervjuar han ögonvittnen som ignorerades av undersökningskommissionen, söker vrakdelar med metalldetektor och försöker med hjälp av två sekreterare tolka sina fynd. Så småningom ramlar han över alltfler nya och häpnadsväckande uppgifter. Några av dem har rapporterats i svenska och internationella medier under de senaste veckorna. Andra har varit hemligstämplade fram till filmens världspremiär tidigt i morse, svensk tid.

Här är en sammanställning med de viktigaste nya uppgifterna som framkommer i filmen:

1. Belägg för att planet sköts ner

Efter kraschen lät man demolera flygplanet och gräva ner resterna. I filmen kommer Brügger dock över ett fotografi av vraket som tidigare inte presenterats offentligt. Där syns ett stort hål i planets stjärtfena. Enligt experter som filmteamet talat med har hålet sannolikt skapats av granatsplitter eller en missil.

Vidare berättar vittnen som bor nära olycksplatsen, men som inte intervjuades av FN:s undersökare, att de såg ett mindre plan förfölja Hammarskjölds DC6:a och att ett skarpt ljussken lös upp himlen före kraschen.

Filmen presenterar också uppgifter som pekar på att den avlidne belgiske piloten och legoknekten Jan van Risseghem ska ha skjutit ner planet. Det är inte första gången misstankar riktats mot van Risseghem, som utbildades av det brittiska flygvapnet. Hans loggböcker har dock visat att han inte var i närheten under den aktuella natten. Men i filmen hävdar en av hans tidigare kollegor att loggarna är förfalskade. En vän till van Risseghem berättar också att piloten berättat att han sköt ner planet på uppdrag, utan att veta vem som satt i kabinen.

2. Stöd för att den hemliga paramilitära organisationen Saimr existerade

Redan i samband med att ärkebiskop Desmond Tutu presenterade arbetet med Sydafrikas sannings- och försoningskommission 1998 framkom ett dokument från en organisation vid namn Saimr som beskrev en plan på att mörda Dag Hammarskjöld.

Eftersom man inte fann andra belägg för Saimrs existens, och bara kunde koppla en enda person, sydafrikanen Keith Maxwell Annadale, till organisationen var dokumentet omöjligt att värdera. Saimr, och den beskrivna mordplanen, antogs allmänt vara en enslings förvirrade fantasier.

Filmen presenterar dock flera vittnen som berättar att de tillhört Saimr, och att Maxwell var organisationens ledare under den senare delen av apartheidtiden. Oberoende av varandra berättar de bland annat att han brukade dyka upp på Saimrs hemliga bas, klädd som en brittisk 1700-talsamiral i trekantig hatt.

Ett av filmens huvudvittnen, som i filmen kallas ”Alexander Jones”, uppskattar att Saimr ska ha haft omkring 5 000 anslutna medlemmar som tränades på en flottbas utanför Johannesburg. Jones hävdar att de fungerade som ”vapen till uthyrning”, att de avsatte regeringar och låg bakom en rad politiska dåd runtom i Afrika. Han antyder även att apartheidregimen kände till Saimr, och att organisationen hade nära förbindelser med den brittiska säkerhetstjänsten MI6.

Filmarna har också spårat upp brodern till en kvinna som arbetade för Saimr innan hon mördades under mystiska omständigheter. Genom henne har de kommit över en självbiografi som tycks vara handskriven av Keith Maxwell. I manuset beskrivs både planerna och genomförandet av det förmodade attentatet mot Dag Hammarskjöld. Enligt filmteamets uppgifter fanns tre alternativa attentatsplaner: en bomb placerad ombord, en attack med flygplan från luften samt en från attack från marken med luftvärnskanon.

3. Uppgifter om falska vaccinationskliniker

Flera av vittnena i filmen berättar att Saimr bedrev forskning kring hiv, och att Maxwell upprättade kliniker där han utgav sig för att vara läkare och vaccinerade svarta sydafrikaner. Enligt ”Alexander Jones” var vaccinationerna i själva verket en del av en storskalig plan att smitta svarta medborgare med hiv.

– När Alexander Jones berättade om detta ville jag spy, säger Mads Brügger. Vår film skulle ju handla om det eventuella mordet på Dag Hammarskjöld, men det här var ju ett mycket värre brott. Och det har fått mig att fundera: Ett av de stora mysterierna i forskningen om aids är varför mängden hiv-smittade i Sydafrika exploderade under 80-talet. Jag har inga andra belägg för det här, men prova tanken: Under mitten av sjuttiotalet insåg apartheidregimen att de aldrig skulle kunna fortsätta att undertrycka den svarta befolkningen eftersom de själva höll på att bli en för liten minoritet. Så dök aids upp. Och det finns en ondsint logik i att de skulle ha hjälpt sjukdomsspridningen på vägen för att behålla makten.

– Svagheten i de här uppgifterna är att Alexander Jones förstört all dokumentation om Saimr. Men min bestämda känsla är tyvärr att han talar sanning. Flera saker som han berättade om Maxwell stämmer med vittnesmål från andra personer som han aldrig träffat.

Cold Case Hammarskjöld har europeisk premiär på Göteborg Film Festival fredag den 1/2 och deltar i Nordic Documentary Competition. Mads Brügger och delar av teamet bakom filmen kommer att närvara under premiären.