Besökare
Industry
Nyligen avslutades filmfestivalen i Karlovy Vary, med Ernst de Geers debutfilm Hypnosen som en av de mest uppmärksammade titlarna. Filmen handlar om det unga entreprenörsparet André och Vera som förbereder sig för ett pitchconvent där världsförbättrande startups söker riskvilliga investerare. Men innan det samtidsindränkta evenemanget bestämmer sig Vera för att besöka en hypnosterapeut. Hon vill få hjälp med att sluta röka, men kommer ut från sessionen som en annan person. Asta Kamma Augusts och Herbert Nordrums (ni känner igen honom som den andra mannen i Joachim Triers Världens värsta människa) tonsäkert normbrytande spelstil skärper filmen till en lika underhållande som ångestframkallande parad av skratt och skämskuddar.
Men det var inte bara norske Nordrums närvaro (han fick pris för bästa skådis förresten) som fick mig att tänka samma sak som Olga Ruin i FLM och Damon Wise i Deadline: att sällan har en svensk film känts såhär norsk. De senaste åren har vi välkomnat bland andra Itonje Søimer Guttormsen, Yngvild Sve Flikke, Dag Johan Haugerud och Kristoffer Borgli till Göteborg Film Festival för att visa intellektuella, pratglada komedier som bottnar i ett djupt engagemang i karaktärerna och en avslappnat formulerad samhällskritik. Hypnosen befinner sig i samma filmiska familj, så det är inte särskilt överraskande att Nordic Film Lab-alumnin Ernst de Geer är utbildad vid Den norske filmskolen i Oslo (där eleverna för övrigt just gått ut i strejk mot ledningen).
En annan tradition Hypnosen skriver in sig i är såklart den långa kärleksaffären mellan film och hypnos, en relation jag fick tillfälle att fördjupa mig i rejält i samband med att vi arrangerade det omtalade masshypnoseventet The Hypnotic Cinema härom året, som ledde till långa analytiska texter på kultursidor i hela världen, och jag bjöds in till mer eller mindre konfrontativa mediadebatter med myndigheter och hypnosorganisationer i både Sverige och Danmark.
Grunden för det evenemanget var att lyfta fram filmens och biografens hypnotiska kvaliteter, att både film och hypnos utgår från ett slags medveten mental underkastelse i ett gränsland mellan dröm, sömn och vakenhet. I den tidiga filmhistorien liknades ofta den uppslukande biografupplevelsen med hypnos, och den franske filmteoretikern Raymond Bellour menar att hypnos är den bästa modellen för att förklara vad som händer med en filmåskådare. Enligt Bellour kombinerar filmupplevelsen simultant hypnosens två faser: induktionsfasen (när den hypnotiserade faller i trans) och det hypnotiska tillståndet (där hypnotisören skapar en länk till den yttre världen). Det är antagligen denna starka länk som gör att hypnos har varit ett så extremt populärt motiv genom hela filmhistorien, från Georges Méliès till Jordan Peele. I en intervju med Variety relaterar De Geer också sin film till denna filmiska tradition, genom att uppge att en av de första inspirationskällorna för Hypnosen var en tecknad film där Kalle Anka hypnotiserar sin hund.
Filmiska representationer av hypnos präglas ofta av en hel del missförstånd, som hypnosterapeuten Karl Smith demonstrerar i en pedagogisk och underhållande video där han bland annat ger Zoolander betyget ett av tio trots att han ”gillar den”. Det är inte självklart vilket betyg Smith skulle ge till hypnosskildringen i Hypnosen, men som film betraktat tror jag nog att han skulle gilla den minst lika mycket som Zoolander. Det gjorde i alla fall jag.
Hypnotiska hälsningar,
Jonas
Göteborg Film Festival Open Air
För femte gången arrangerar vi vår sommarfestival Göteborg Film Festival Open Air den 17-18 augusti, och nu har vi bestämt vad vi ska visa. Vi tänkte sätta fart på Azaleadalen genom att visa först Everything Everywhere All At Once och sedan Elvis. Vi ses i Slottsskogen!
Stina Gardell x Draken Film
Stina Gardell är en av Sveriges mest erfarna dokumentärfilmskapare, både som regissör och producent. På filmfestivalen 2022 satt hon i juryn som delade ut pris för bästa dokumentär till Simon Lereng Wilmonts A House Made of Splinters. Nu har hon gästkuraterat Draken Film, och lyfter bland annat fram Olegs barndom, en annan av Lereng Wilmonts filmer. Läs mer om hur Stina Gardell motiverar sina val här.
How Do You Live?
I går fick Hayao Miyazakis nya film How Do You Live? premiär på japanska biografer. Inför premiären släpptes det inte någon trailer, inte heller några bilder. Ingen visste ens vad filmen handlar om. Man måste älska den otidsenliga mystiken. Och om man ska tro en av få engelskspråkiga recensioner som redan kommit så ska filmen vara toppen.
Högläsning av Laterna Magica
Sommarens mysigaste sociala medier-innehåll måste vara när vår kommunikationschef Andreas Degerhammar läser högt ur Ingmar Bergmans självbiografi Laterna Magica på platsen där Såsom i en spegel spelades in på Fårö. Se och njut.
Stäng