Förra veckan var det inte särskilt många utanför Östergötland som hade en relation till Sophia Jarl, men genom en ögonbrynshöjande debattartikel har Norrköpings kommunalråd blivit riksbekant kulturkrigare. Flera har gått i dialog med hennes syn på kulturen som ett särintresse och de kommunanställda orkestermusikerna som en bortskämd kulturelit, och jag tycker att Johan Hilton sätter fokus på det viktigaste i hela historien: bristen på politiska argument för kulturens plats i ett civiliserat samhälle. Får man säga att man vill finansiera en symfoniorkester i det här landet?
Här på festivalkontoret har vi följt utvecklingen i Norrköpings stadshus efter att Sophia Jarl redan i höstas profilerade sig filmpolitiskt. Då handlade det om att hon ville se över anslagen till den kommunala biografen Cnema utifrån argument om osund konkurrens, och konstaterade (med en ganska vågad nazireferens) att ”så fort jag tar ordet ’kultur’ i min mun så är det ett antal individer i Norrköping som rustar för strid”. Men parallellt medverkade Jarl på kommunens ”filmbranschkväll med Crazy Pictures” som arrangerades ”för att fira filmnäringens framgångar i Norrköping”. Och visst fanns det anledning att fira – Norrköping har under de senaste decennierna utvecklats från en filmkulturell bakgård mest känd för några Björn Skifs-scener i Strul till en filmisk kraft, med både filmfestival och en egen filmfond som medfinansierat inte bara Peter Grönlunds socialrealistiska Goliat och Isabella Carbonells Dogborn, utan även festobjektet Crazy Pictures omtyckta genrefilmer UFO Sweden och Den blomstertid nu kommer. Men under Sophia Jarls styre är filmfondens existens hotad, trots att hon nyligen konstaterade att Felix Herngrens senaste Viaplay-thriller ”betyder mycket för Norrköping” och hoppades att den skulle ”locka ännu fler besökare till vår vackra stad”.
Så hur ska det vara egentligen? Ska man fira kulturen – eller lägga ner den? Vi bjöd in Sophia Jarl för att tala om sin syn på biografer och filmens plats i den kommunala kultur- och näringspolitiken på Filmpolitiskt toppmöte under filmfestivalen i vintras, men då avböjde hon vår inbjudan. Det var synd, för hennes stridbara personlighet hade nog kunnat addera ytterligare hetta till ett redan ganska rivigt möte där politiker som Parisa Liljestrand, Lawen Redar, Jonas Andersson och Amanda Lind och (bortskämda och priviligierade?) filmskapare som Salad Hilowle, Abbe Hassan och Sanna Lenken diskuterade vår tids filmpolitiska frågor.
Jag vet inte om du läser det här veckobrevet Sophia, men jag hoppas i alla fall att vi ses vi i januari 2024 istället. Nu finns det ju ännu mer att prata om. Vi återkommer med en formell inbjudan.
Vänligen,
Jonas
34 nya svenska filmer
I Stockholm annonserades i veckan rekordmånga svenska filmer under den årliga höstpresentationen på Filmhuset. Hösten innehåller flera guldkorn – missa inte Mia Engbergs festivalfavorit Hypermoon och Giovanni Bucchieris 100 årstider.
The Dreamers
Jag tyckte verkligen inte om The Dreamers när den kom. Som ung student som gick på Cinemateket varje dag kände jag mig närmast påhoppad av Bernardo Bertoluccis film om att vara ung student som går på Cinemateket i Paris. Det är väl inte sådär vi är!, kände jag. Tjugo år senare har jag ett lite mer nyanserat förhållningssätt till representation av unga cineaster, och längtar efter att se den igen. Nu har vi släppt detta förälskade triangeldrama på Draken Film.
Trion från Belleville
Det finns många fina filmer om att cykla, och då räknar jag inte med Cykeltjuven eftersom tvåhjulingen mest är stulen där. En av mina absoluta favoriter, tillsammans med Jörgen Leths dokumentär En vårdag i helvetet, är Sylvain Chomets underbara animation Trion från Belleville. Se den på Draken Film.
Konstrunda på Brännö
Sedan mer än femtio år tillbaka har den rörliga bilden en självklar plats i konstens rum – i alla fall i gallerier och museer. Däremot har jag åkt på mängder av konstrundorutan att se ett enda videoverk. Kanske blir det ändring snart? I helgen ska jag i alla fall åka över till Brännö och särskilt söka efter en bild som rör sig.
Stäng