God jul, filmvänner!

Hoppas att ni har en riktigt fin julafton, oavsett om ni föredrar en Norén-jul, en Bergman-jul eller en Lemhagen-jul.

För oss som jobbar på Göteborg Film Festival är julen tyvärr aldrig särskilt fridfull. Med näsan i risgrynsgröten korrar vi programtexter, justerar visningstider och bokar resor till filmare som ska premiärvisa sina filmer under festivalen i januari, men det som är roligt är att vi har kunnat börja berätta lite mer om filmerna vi ska visa.

Häromdagen släppte vi till exempel filmerna som vi har valt ut till Startsladden, vår kortfilmstävling för svenska filmare. Premiärvisningen på Draken som avslutas med prisutdelning är en av festivalens stora höjdpunkter för mig, och jag tycker att det är ett jättefint program även i år. Med min kollega Annie Karlssons ord blir det ”allt från välspelade relationsdraman till poetiska dokumentärer, nervkittlande Nordic Noir, världspolitik och humoristisk socialrealism från medelklassens djupaste vrår”, men årets Startsladden-program får faktiskt också lite julstämning. En av filmerna är nämligen regisserad av Arvin Kananian, som vi är många som julkalendermyser med varje morgon när han spelar den förälskade narren i Kronprinsen som försvann. Hans kortfilm Vernissage är inte lika gullig, men ändå något att se fram emot lika mycket som Villes och Hildas sista kalenderlucka.

Så här mot slutet av året är det också sammanfattningstider och listorna över årets bästa filmer regnar in (här FLM, Sight & Sound och Cahiers du Cinéma). Men det är inte bara årets bästa filmer som ska utses, utan också årets bästa invånare i Göteborgs stad.

För ett år sedan utsågs Göteborg Film Festival till Årets göteborgare, och under en ceremoni som var så storslagen den kunde vara under pandemin fick jag och festivalens vd Mirja Wester ta emot blommor och diplom inför ett liveband i radiohuset på Hisingen. En stor ära såklart, inte minst för att de filmpersoner som prisats tidigare är regissören Ruben Östlund och de fantastiska skådespelarna Tomas von Brömssen, Maria Lundqvist och Mia Skäringer. Och Laleh då, om man räknar henne som skådespelare efter hennes fina tolkning av Yasmine i Josef Fares Jalla! Jalla!.

Häromdagen utsågs en ny Årets göteborgare, och med anledning av det passade jag på att intervjua Mirja över ett par mellanrätter (jättegoda!) på den populära och till nyss akut vräkningshotade restaurangen Folk som ligger granne med festivalkontoret.

Mirja Wester, hur har det varit att vara Årets göteborgare?

– Det var med stor förväntan jag gick in i året, för att uppleva skillnaden från att vara en helt vanlig ursprungsgöteborgare. Men förutom att jag har känt mig stolt och att några har sagt grattis har det varit svårt att växla ut förmåner. Jag försökte få en spårvagn uppkallad efter mig, men det gick inte.

Men det har ju inte Ruben Östlund heller?

– Nej, men Gunnar Bergdahl har det. Jag och Ruben kanske kan få en ihop? Han kan ha framvagnen och jag kan ta bakvagnen.

Är det ingen som har hyllat dig under året?

– Jo. Hantverkarna och byggarbetarna. Årets göteborgare verkar vara väldigt stort i dessa yrkeskårer. Så fort jag går förbi ett bygge ropar de: ”Öööh! Årets göteborgare!”. Och när jag via telefon skulle anlita en hantverkare för att renovera mitt badrum, så uppgav jag mitt namn och min adress. Då sa hantverkaren: ”Aaah! Årets göteborgare!”.

Den nya Årets göteborgare är Alexander Jeremejeff. Är han värd utmärkelsen?

– Självklart.

Är det så självklart? Marcus Antonsson gjorde nästan lika många mål i Allsvenskan.

– Han är ändå Häckens stora stjärna. Och Häcken gör faktiskt det näst bästa evenemanget i Göteborg. Det här är en vinst för Gothia Cup, och därmed ännu en vinst för evenemangsstaden Göteborg.

Hur ska du fira jul som en vanlig göteborgare?

– I min lägenhet med utsikt över Älvsborgsbron. När klockan slår tre kommer jag skymta Bravida Arena genom Eriksbergskranens röda sken.

Klockan tre? Då är det ju Kalles jul.

– Låg verkshöjd. Jag sparar tittandet till juldagen och årets stora biodag.

Förra året fick vi rådet att fokusera mer på bakverk av förrförra Årets göteborgare Agnes Wold. Vad vill du ge för råd till Alexander Jeremejeff?

– Det var ett så bra råd att jag för det vidare. Jag tror att ökat fokus på bakverk hade fått fler, inklusive mig, att gå på fler matcher live. Tänk en liten disk med bakverk i stället för de inplastade delicatobollarna.

Trots Mirjas förtjusning har vi vad jag vet faktiskt inte gjort några stora nysatsningar på bakverk inför årets festival (de klassiska Aftonstjärnansemlorna är givetvis kvar!), utan i matvaruväg koncentrerat oss på bubbel och bärs. Kolla till exempel in den superfina drakmåsen på etiketten av festivalölen som vi gjort tillsammans med Stigbergets. 

God vinterhelg,
Jonas