Besökare
Industry
På ett konstmuseum är vi vana att se målningar i både stående och liggande rektanglar. Leonardo da Vinci lät motivet styra beslutet att rama in ”Nattvarden” horisontellt och ”Mona Lisa” vertikalt – men av tekniska anledningar har det horisontella formatet varit konstant i filmhistorien under 120 år. Men nu har vi börjat flippa skärmen.
I Jean-Luc Godards Föraktet (se den på Draken Film) säger Fritz Lang att vidfilmsformatet Cinemascope bara passar för ”ormar och begravningar”. Det vertikala 9:16-formatet på en smartphone är istället optimerat för en persons överkropp, som i ett typiskt influencerklipp eller ”Mona Lisa”. Men vad skiftet kommer få för långsiktiga konsekvenser för filmkonsten är svårt att säga – Timur Bekmambetov och Sergej Trofimovs ryska andra världskriget-thriller V2. Escape from Hell är den enda långfilm jag känner till som hittills lanserats i vertikalt format.
För fem år sedan, samma år som både Instagram och Youtube anpassade sina plattformar för vertikal video, ville vi fördjupa oss i den vertikala filmupplevelsen genom att bjuda in det nederländska projektionskollektivet Sonic Acts till Göteborg Film Festival för att visa vertikal experimentfilm i Masthuggskyrkan (en av få lokaler i Göteborg med tillräcklig takhöjd för att rymma duken). Det blev en fantastisk visning, men väldigt dyr och tekniskt komplicerad. ”Vi plockade isär projektorn i molekyler och satte ihop den igen” sammanfattade Lucas van der Velden deras arbete med att skapa en fungerande filmprojektor för vertikal film.
På ett liknande sätt krävde den franske stumfilmsregissören Abel Gance omfattande investeringar för att hans historiska epos Napoleon från 1927 skulle kunna visas. Han upplevde utrymmesbrist och tyckte att ”bilderna var för små”. Därför lät han filmens storslagna final utspela sig på tre projektioner samtidigt. Det behövdes tre parallella, specialanpassade projektorer för att visa filmen – ibland visade de olika bilder och ibland fogades de samman i ett enda panorama. Gance hade planerat sex filmer om den franske kejsaren, men det blev bara en eftersom den första blev en konstnärlig succé men ett ekonomiskt fiasko. Napoleon var inte bara extremt dyr att spela in, intjäningen begränsades också av att det radikala formatvalet gjorde att filmen inte kunde visas som det var tänkt nästan någonstans.
I samband med att Ridley Scotts nya film om Napoleon får premiär passar vi på att återlansera Abel Gances legendariska film på Draken Film. Det är intressant att jämföra filmerna ur en rad estetiska och historiska perspektiv, men också ur rent projektionstekniska. Det är helt enkelt två filmer som det inte är lätt att se på exakt rätt sätt.
Vill du streama Abel Gances Napoleon så historiskt korrekt som möjligt måste du nog specialprogrammera tre videoprojektorer (även om det faktiskt blir en imponerande upplevelse även på en helt vanlig tv). Vill du se Ridley Scotts Napoleon på det optimala sättet måste du åka till Odeons ScreenX-biograf i Oslo. ScreenX är ett flerprojektorsformat som på många sätt svarar mot Abel Gances vision om mer plats för spektakulära vidbilder, eller ”ekspansiv panoramautsikt” som Odeon själva beskriver det.
I Sverige kan man istället se Napoleon i IMAX-formatet som är närmast kvadratiskt, en filmupplevelse som måste skilja sig enormt mycket från en extrempanoramisk ScreenX-upplevelse av filmen. För några decennier sedan hade man nog frågat sig om det ens kan beskrivas som samma film. Skulle man beskära ”Nattvarden” på samma sätt skulle bara fyra av de tolv lärjungarna få plats i bild. Skulle man beskära den till stående skulle bara Jesus bli kvar.
Formatagnostiska hälsningar,
Jonas
Den brittiska regissören Molly Manning Walkers debutfilm om partyglada tonårstjejer på Kreta-resa har hyllats över hela världen efter världspremiären i Cannes i våras, och fick premiär igår till starka recensioner. Nu är den också veckans Draken Film på bio-titel, vilket innebär att du som är Draken Film-prenumerant kan se den gratis på bio under första spelveckan. Biljetten har du redan i appen.
För några år sedan satt jag i juryn på filmfestivalen i Reykjavik, och resans höjdpunkt var utan tvekan en middag med Björk och Darren Aronofsky. Vi pratade om Lars von Trier och om filmmusik, och lagom till desserten började Björk DJ:a med ett vattenglas som förstärkare till sin mobiltelefon. Häromdagen fyllde hon femtioåtta, och det har vi firat med att släppa hennes första långfilm The Juniper Tree, en bröderna Grimm-filmatisering som hon spelade in redan som tjugoåring. Se den på Draken Film.
Axel Petersén är trippelt aktuell. För det första har han blivit kortfilmskonsulent på Svenska filminstitutet, för det andra har hans spelbolagsthriller Syndabocken biopremiär, och för det tredje lanserar vi hans absurda fastighetskomedi Toppen av ingenting på Draken Film.
På tal om stående filmformat förresten, så använder Tina Damgaard, Elin Engström och Sarah Lee Armstrong just vertikal video i verket Who needs a heart when a heart can be broken som just nu visas på Galleri Box. Fyra androgyna AI-karaktärer på var sin blodfläckig duk samtalar med varandra på ett obegripligt språk i en videoinstallation som demonstrerar att gallerirummet har lättare att hantera formatmässig variation än biografen. Se Who needs a heart when a heart can be broken på Galleri Box.
Stäng