Besökare
Industry
Vid två tillfällen har jag bett om ordet och hållit högröstade brandtal under arbetet i nomineringsjuryn till Guldbaggen. Det är inte så hög frekvens, jag har nog suttit i någon av de olika jurygrupperna i tio år eller så. Jag brukar hålla en ganska låg profil, men två gånger har jag velat säga ifrån.
Ena gången var det ett högtidligt försvar av en av Sveriges mest kända regissörer, som hade gjort en internationellt hyllad film men höll på att inte få någon reginominering. Jag uppfattade det som att juryns snålhet berodde på en motvilja mot regissören som person (och han har sannerligen en svårälskad personlighet) snarare än rimliga invändningar mot hans arbete. Det blev en ganska hetsig diskussion, men han fick en nominering till slut.
Den andra gången handlade det om ifall nykomlingar och amatörer skulle nomineras till skådespelarpriserna. Det har varit en ständig diskussion i jurygrupperna under lång tid, eftersom det funnits en irritation från skådespelarorganisationer över att oskolade debutanter fått för många nomineringar och priser, på bekostnad av scenskoleutbildade proffs. Och visst har debutanter prisats: de fem senaste åren har bästa manliga huvudroll gått till en debutant fyra gånger: Granit Rushiti, Levan Gelbakhiani, Joakim Sällquist och Uje Brandelius fick alla en kopparinsekt för sina första filmroller. Bland de kvinnliga skådespelarna får vi gå tillbaka lite längre, men de senaste tio åren har debutanterna Lene Cecilia Sparrok och Saga Becker fått huvudrollsbaggar.
Mitt brandtal handlade om att försvara detta. Att juryn måste bedöma konsten, inte huruvida konstnären är utbildad eller ”professionell”. Att Guldbaggen är ett filmpris och inte en Linkedin-utmärkelse. De flesta i juryerna har haft samma åsikt, vilket tydliggörs av mängden nomineringar och baggar. Men nu har Filminstitutet stängt igen den luckan. Formuleringen att baggarna ”bör” gå till ”en professionell skådespelare” har ändrats till de ”ska” göra det.
Ändringens första offer är skådespelarna i Paradiset brinner. Bianca Delbravo hade garanterat blivit nominerad med de gamla reglerna, och antagligen Safira Mossberg och Dilvin Asaad också. De fick såklart betalt för sitt arbete i filmen, men räknas ändå inte som tillräckligt professionella.
Ändringens andra offer är den goda stämningen i filmsverige. Det är många som har reagerat väldigt starkt. ”Skämmigt, ogeneröst och okunnigt”, säger Gabriela Pichler i DN, och i samma artikel kommenterar Uje Brandelius: ”De tänker att det är ’fusk’ att vara ett okänt ansikte som inte behöver anstränga sig för att kännas äkta. Och det är ju helt sant. Men sen när blev det förbjudet att fuska i film?” I sociala medier har samtidigt filmare som Sanna Lenken, Marie Eriksson-Hecht, Nima Yousefi och Nathalie Álvarez Mesén reagerat starkt mot reformen.
På ett sätt kan jag förstå irritationen hos de professionella skådespelarna: det finns ett otroligt starkt autenticitetsideal i svensk film. I andra filmtraditioner, som exempelvis den amerikanska, är överdrivet eller stiliserat skådespeleri mycket mer accepterat, men i en filmkultur där det finaste som finns är att upplevas som okonstlad och äkta är det nästan omöjligt att vinna över en amatör. Men jag tror ändå att beslutet är väldigt kontraproduktivt. I en tid när filmsverige är i extremt behov av unga influenser och förhållandet mellan identitet, roll och självframställan omförhandlas genom såväl AI som sociala medier, känns det väldigt omodernt och inrökt att vända sig inåt för att skydda sina skråprivilegier.
Problemet är inte bara att Bianca Delbravo blivit rånad, utan också att Filminstitutet signalerar att ungdom och förnyelse inte är önskvärt i svensk film.
Jonas
Marcus Lindeen är en av Sveriges mest intressanta dokumentärfilmare, och dessutom extremt välutbildad: han har i många år forskat på Stockholms konstnärliga högskola och under Göteborg Film Festival kommer han slutföra ett omfattande forskningsprojekt som innehåller en bok, en film och en ny pjäs som sätts upp på Göteborgs stadsteater som en del av filmfestivalen. Det kommer bli jättekul.
Vi har släppt invigningsfilmen till nästa festival! Femton år efter att vi var värdar för världspremiären av Låt den rätte komma in kommer John Ajvide Lindqvist tillbaka med en ny film. Zombiedramat Hanteringen av odöda är regisserad av Thea Hvistendahl med perfekt tonträff, och både de levande och de döda gestaltas av fantastiska skådespelare som Renate Reinsve, Anders Danielsen Lie, Bahar Pars och Bjørn Sundquist. Det kommer bli fantastiskt, och förutom att visas på Draken kommer filmen vara först ut i den digitala salongen. Ge bort den och mer än trettio festivalfilmer till. Oöverträffad julklapp.
Jag har julklappstipsat i Expressen också. Man skulle tipsa om tre böcker, och jag valde en om film, en om konst och en om att tiden fastnat i en loop i Frankrike. Läs mina tips.
Är du 18–25 år, älskar film och vill vara en viktig del av 2024 års festival? Sök i så fall till vår nya ungdomsjury, som kommer utse vinnaren av det nya priset Youth Jury Dragon Award. Som en del av juryn får du under några fullspäckade dagar se kvalitetsfilm, lära dig om filmbranschen och möta inspirerande filmpersonligheter. Ansök eller tipsa en ung cineast.
Stäng