Får man skoja om Stalin?
Det komiska geniet Armando Iannucci lämnar samtidspolitiken och återvänder med en hysterisk politisk fars om maktspelet efter Stalins död.
Det komiska geniet Armando Iannucci lämnar samtidspolitiken och återvänder med en hysterisk politisk fars om maktspelet efter Stalins död.
Det komiska geniet Armando Iannucci lämnar samtidspolitiken och återvänder med en hysterisk politisk fars om maktspelet efter Stalins död. The Death of Stalin hade svensk premiär på festivalen, och fredagen den 9 feb går den upp på bio.
Ord: Olle Agebro.
Under sin tid vid makten rutades Josef Stalins vardag in av rigorösa säkerhetsrutiner och stränga regler till följd av hans rädsla för attentat. Om Stalin sagt att han inte ville bli störd höll vakterna dörren stängd, oavsett vad som hände. I januari 1953 fängslades och avrättades hundratals judiska läkare efter Stalins långsökta idé om att hans doktor ville förgifta honom. När Josef Stalin i mars samma år hade bett om att få vara ostörd på sitt rum fick han en plötslig hjärnblödning och föll tyst ihop på golvet. Ingen vågade gå in i rummet, och det fanns förresten inga läkare kvar i närheten som hade kunnat behandla honom.
Det komiska geniet Armando Iannucci har tagit plats som mästaren av svart spydig politisk humor med förankring i moderna politiska skeenden. Hans briljanta Oscarnominerade debut fim In the Loop utspelar sig innan Storbritanniens och USA:s stundande invasion av ett onämnt land i Mellanöstern och liksom i hans tv-serier Veep och Trist, herr Minister drivs berättelsen fram av komiska bombmattor i maktens korridorer.
– Efter In the Loop höll jag på med research för ett nytt manus och tänkte att jag skulle skriva något om vår tids auktoritära ledare och det som händer i Europa idag med Le Pen, Farage, Erdogan och Putin. Men så blev jag kontaktad av ett franskt bolag som köpt rättigheterna till den franska serietidningen ”La mort de Staline”. När jag läste den insåg jag att allt det absurt förskräckliga jag funderat på fanns i serietidningen, fast i en historisk verklighet snarare än i min samtida manusfantasi, berättar Armando Iannucci.
Medan inspelningen pågick genomfördes omröstningen om Brexit och på andra sidan Atlanten valdes Donald Trump till president. När filmen fick världspremiär i Toronto pratade alla återigen om Iannuccis känsla för att fånga den politiska samtiden.
– Jag hade såklart inte en tanke på Trump när vi började spela in, det är ju först i efterhand som många drar paralleller mellan dagens politik och Sovjetunionens elit. Hur de lät makten ta helt bisarra uttryck och hur de använde sina positioner för att förvrida sanningen.
Precis som Veep och In the Loop bygger Iannuccis The Death of Stalin på minutiös research. Man letade rätt på Moskvalägenheterna där makteliten en gång bodde och till och med statistrollerna på Stalins begravning är hämtade ur historiska dokument. Den historiska detaljrikedomen är överväldigande, bortsett från att Steve Buscemis Nikita Chrusjtjov snackar Brooklyn-slang.
– Jag hade bestämt redan från början att vi inte skulle göra några fåniga ryska dialekter. Alla skådespelare hanterade den här bisarra situationen briljant och Buscemi är ett geni. Vi filmade helt utan kronologisk ordning, men när man ser filmen inser man att han har hållit reda på sin rollfigurs förändring, från en pajas i pyjamas som gradvis förvandlas till en tyrann.
The Death of Stalin hade svensk premiär på festivalen, och fredagen den 9 februari går den upp på bio.
Stäng