Filmhistoriens meste uttolkare Mark Cousins vänder och vrider på Hollywoods storheter i två egensinniga essäfilmer. Han upptäcker nyckeln till Orson Welles estetik och blottlägger rasismen i amerikansk filmhistoria.

Text: Caroline Widenheim
Foto: Carla Orrego Veliz 

Alla som sett filmkritikern Mark Cousins mastodontverk The Story of Film känner direkt igen hans karaktäristiska klippstil och sjungande nordirländska voice-over i The Eyes of Orson Welles. Filmen tar avstamp i en kartong fylld med Welles teckningar. De kommer från regissörens många resor – från Dublin och irländska kullar till Essaouira i Marocko – och består av snabbt tecknade porträtt av människor och platser. Från de svepande penndragen drar Cousins direkta paralleller till Welles teater- och filmproduktioner. Precis som i sina tidigare filmer varvar Mark Cousins sina personliga betraktelser med en skarp kritikerblick. Filmen är ett långt brev riktat till Welles själv, och Mark Cousins låter också Welles svara i ett uppdiktat mothugg.

Mark Cousins gästar Göteborg Film Festival . Foto: Carla Orrego Veliz 

Cousins har själv kallat Orson Welles för Hollywoods inre fiende. Regissören, som i dag hyllas som en av filmhistoriens storheter, var motsträvig, politiskt radikal och experimentell på en nivå som inte alltid uppskattades av hans samtid. Han stöttade medborgarrättsrörelsen och var uttalad antifascist. ”Jag visste att han gick emot strömmen, men han visade sig vara mer subversiv än vad jag trott”, sa Mark Cousins när filmen visades på Sheffields dokumentärfilmfestival. ”Han var också ett större svin i sina privata relationer än vad jag visste”. Welles fick tre barn med tre olika kvinnor. I Cousins film visar dottern Beatrice Welles julkorten som hennes pappa ritade, med en tomte som blev allt mer färglös och alkoholiserad för varje år som gick.

The Eyes of Orson Welles 

Mark Cousins har under två decennier presenterat nya sätt att se på film. I den femton timmar långa Story of Film: An Odyssey tar han avstamp i filmens födelse 1895 och rör sig sedan noggrant genom estetiska och politiska omvälvningar under historien. I Women Making Film från förra året lyfter han fram kvinnliga filmskapare. Han har även regisserat en dokumentär om hemstaden Belfast, en musikalisk spelfilm om Stockholm och en dokumentär om atombombens historia.

I Cousins andra festivalfilm Storm in My Heart skildrar han två skådespelerskor födda på samma dag i Brooklyn, New York – Lena Horne och Susan Hayward. Båda sökte lyckan i Hollywood och slog igenom på vita duken. Skillnaden var att Lena Horne var afroamerikan, svartlistad för sina vänstersympatier under 50-talet och till slut dömd att söka lyckan på teaterscenen eftersom hon inte fick de stora rollerna i Hollywood. Susan Hayward var blek och rödhårig, och lyckades som få andra förhandla till sig gynnsamma kontrakt på olika filmstudior.

Storm in my Heart 

”Kan man se två filmer på samma gång?” frågar sig Mark Cousins och bestämmer sig för att låta två av skådespelerskornas största filmsuccéer tala. Susan Hayward spelade den uppburna sångerskan Jane Froman i With a Song in My Heart (1952) och Lena Horne gjorde en av huvudrollerna i musikalfilmen Stormy Weather (1943). Cousins låter helt sonika filmerna spelas bredvid varandra. Ljudet skiftar mellan dem, medan sporadiska textpartier berättar om de båda skådespelerskornas karriärer och de snäva ramar de tvingades verka inom. De båda filmerna kompletterar och konkurrerar med varandra om vartannat. Det är en sant unik upplevelse. Ibland rent smärtsam, som när de stillsamma och i ärlighetens namn ganska tråkiga musiknumren från With a Song in My Heart hamnar bredvid Stormy Weathers sprudlande dansnummer – med en ensemble som i princip aldrig fick samma möjligheter i Hollywood igen. Så släpp taget om biofåtöljens trygga armstöd och låt Mark Cousins guida dig genom nya vrår i filmhistorien.

Missa inte tisdagens lunchseminarium på Festivalarenan, då Cousins berättar om sitt eget skapande och kärleken till filmen. Hans filmer The Eyes of Orson Welles och Storm in my heart kommer även att visas på festivalen.