När Eirik Svensson skulle göra sin tredje långfilm återvände han till ett möte han haft tio år tidigare. Resultatet är en gripande film om utsatthet, överlevnadsinstinkt och en 15-årig tjejs kamp mot vuxenvärlden.

Text: Caroline Widenheim

En kväll 2009 ställde sig Eirik Svensson mitt på golvet på Oslos centralstation. Han gick sista året på filmskolan i Lillehammer och hade återvänt till sin hemstad för att göra research för sin examensfilm. Centralstationen var ett inofficiellt uppehållsrum för olika ungdomsgäng. De käkade hamburgare på Burger King, drack kaffe på 7-Eleven och satt i trapporna i väntan på att något eller inget skulle hända.

– Jag började prata med en 15-årig tjej som samma dag skulle träffa sin pappa för första gången. De hade inte träffats sedan hon var bebis, så hon hade givetvis inga minnen av honom. Hon hängde där på stationen, i den här utsatta situationen, samtidigt som hon förberedde sig för det här känslomässigt laddade mötet.

Ett möte på Oslos centralstation blev inspirationen till Harajuku. 

Examensfilmen Fredag kom till slut att skildra ett ungdomsgäng under en festnatt. Ett grepp som Eirik Svensson sedan återanvände i långfilmen One Night in Oslo (GFF 2015). Men mötet med den 15-åriga tjejen levde kvar i hans minne. Han fortsatte att prata med vänner och bekanta om frånvarande fäder och om vad som får pappor att välja bort ett barn för en annan familj. Successivt knöts berättelserna samman tills de bildade stommen i Svenssons tredje långfilm Harajuku.

”När ungdomar blir satta i vuxna situationer är de ofta helt utan referenser och verktyg att hantera dem.”

I princip hela filmen utspelar sig på Oslos centralstation. Det är där 15-åriga Vilde (Ines Høysæter Asserson) hänger om dagarna, fantiserandes om Tokyostadsdelen Harajuku, som är ett centrum för avantgardistiskt mode. Dagen före julafton blir hon uppsökt av två socialtjänstarbetare som berättar att hennes mamma hoppat från balkongen. De får henne att ringa till hennes frånvarande pappa Einar (Nicolai Cleve Broch) innan hon förtvivlad flyr deras välmenande armar. Av en slump befinner sig även pappa Einar på Centralstationen tillsammans med sin andra familj. Hans fru vill i sin tur inte att Einar ska ha någon kontakt med Vilde. Också detta är inspirerat av ett verkligt scenario som Eirik Svensson kom i kontakt med under sin research.

– Hon klarar inte av att erkänna ett barns behov av sin pappa, på grund av sin egen rädsla att bli åsidosatt, säger Einar Svensson. Det var spännande att sätta sig in i en sådan karaktär och försöka förstå varför hon reagerar som hon gör. Det är lätt att tänka att man själv är en allt igenom god person, men vad händer när rädslan tar över?

Mangainspirerade tecknade instick och bilder från Tokyos gator illustrerar Vildes desperation och sorg medan hon försöker få ihop pengar till en flygbiljett till Japan – den ultimata tillflyktsorten.

Harajuku ingår i Nordic Competition på Göteborg Film Festival. 

Vilde är på samma gång ett ensamt barn och en självständig individ, ett gränsland som Eirik Svensson utforskade även i Fredag och One Night in Oslo.

– När ungdomar blir satta i vuxna situationer är de ofta helt utan referenser och verktyg att hantera dem. Vuxna har andra möjligheter att dölja känslor, hindra en impuls eller att förtränga saker, men för unga blir det så omedelbart och intuitivt. De kan uppleva samma saker som vuxna, men med färre filter.

Huvudrollsinnehavaren Ines Høysæter Asserson, i isblått hår och svartsminkade ögon, var själv bara 15 år när filmen spelades in.

– Vi träffade upp emot 400 skådespelare för rollen, men när Ines kom in slutade vi leta, säger Eirik Svensson. Hon fann sig i Vildes situation väldigt snabbt och var beredd att gå in i hennes liv helt och fullt. Det är inte lätt att hitta en ung skådespelare som klarar att bära så mycket i en film, men Ines besitter en otrolig kombination av intuition, intelligens och empati.

Harajuku är nominerad till Dragon Award Best Nordic Film på årets festival, vilket också innebär att filmens skådespelare är med och tävlar om det nyinstiftade priset Dragon Award Best Acting. Möt regissören Eirik Svensson i ett publiksamtal efter visningarna den 28/1 och 29/1.