”Ettor och femmor drar mer klick” – filmkritiken under lupp
Hur påverkas filmkritiken av twitterstormar och sparpaket?
Hur påverkas filmkritiken av twitterstormar och sparpaket?
Vad avgör vilka filmer som får mest medial uppmärksamhet? Den frågan stod i centrum under gårdagens seminarium om filmkritik.
Text: Caroline Widenheim
Foto: Jesper Hallén
Panelen på gårdagens seminarium om filmkritik var enig. Villkoren för att skriva om film har förändrats drastiskt de senaste åren. Budgetarna har snävats in och kraven på klick har ökat samtidigt som en yngre generation kritiker har förändrat skråets ideal.
– Våra yngre kritiker är mer lyhörda för vad deras jämlikar tycker, sa Nick James, redaktör på Sight & Sound. De tillåter sig också att vara fans i högre utsträckning än äldre kritiker, vilket gör att gränsen mellan PR och kritik riskerar att luckras upp.
Jag fick lära mig att försöka vara så objektiv som det går. Men motsatsen behöver inte bara vara negativ. De yngre lyssnar oftare in sina egna känslomässiga reaktioner. På det området har jag lärt mig av dem.
Dagens kritiker måste också förhålla sig till att många filmer hinner nagelfaras i sociala medier långt före premiären. Diskussionerna har ofta en ideologisk klangbotten. Vem som gör filmen och vilka som syns på vita duken blir en lika stor del av narrativet som själva verket.
För DN:s Helena Lindblad på DN är det inte nödvändigtvis ett problem:
– Det är bra att rasism och sexism inom film synliggörs.
Moderatorn Marit Kapla, med ett förflutet på SVT:s Filmkrönikan, höll med:
– På Cannes var det för femton år sedan inne med stilistiskt utmärkande filmer, även om de porträtterade kvinnor väldigt endimensionellt. En sådan sak kunde störa mig, och det gjorde ibland att jag höll de filmerna lägre än andra kritiker.
Även festivaler och prisgalor har enligt panelen blivit mer ideologiskt drivna. Jan Lumholdt, ordförande i svenska filmkritikerförbundet, gav ett exempel från förra årets Oscargala: Priset för bästa utländska film tilldelades iranska The Salesman, vars regissör Asghar Farhadi hade bojkottat galan som svar på Donald Trumps så kallade ”muslim ban”. Många – däribland Rolf Lassgård, vars En man som heter Ove var nominerad i samma kategori – tolkade utdelningen som ett politiskt ställningstagande.
Vad är det då som avgör vilka filmer som uppmärksammas på tidningarnas kultursidor? Enligt panelen beror urvalet i slutändan på ekonomiska omständigheter. GP:s Maria Domellöf-Wik påminde om att 1 500 svenska journalister förlorade sina jobb mellan 2013 och 2017. På många redaktioner var filmkritikerna de första att sparkas.
Samtidigt har tidningarnas svikande annonsintäkter ökat kraven på klickvänliga recensioner.
– Folk dras till sådant som är jättebra eller jättedåligt, sa Maria Domellöf-Wik. Mer nyanserade recensioner behandlas inte på samma sätt, varken av läsare eller av redaktörer. I och med att vi har mindre resurser får vi också gallra bland filmerna som recenseras, och ibland välja de vi tror blir mest lästa.
Utvecklingen påverkar också skribenterna i förlängningen, enligt Sydsvenskans Mattias Oscarsson.
– En femstjärnig recension får förvisso klick, men en mer polemisk text får ännu fler. Det är klart att det kan leda till att skribenter dras åt det hållet.
Stäng