Metafilmernas metafilm, en tjeckisk klassiker och en ogenerad hyllning till filmkonsten. Idag har turen att tipsa ur Draken Films katalog kommit till Tuva Novotny som idag har biopremiär på sin nya film Diorama.

Novotny slog igenom redan som tonåring på 90-talet och tillhör nu en av våra mest aktade skådespelare, flitigt anlitad inte bara i Sverige utan även i våra grannländer och internationellt. I år kommer hon bland annat medverka i Lars von Triers nya säsong av Riket.

Men Novotny är inte bara skådespelare. 2018 långfilmsdebuterade hon som regissör med det mästerliga dramat Blind Spot som vann kritikerpriset på Göteborg Film Festival. I Blind Spot briljerade norska skådespelaren Pia Tjelta i varenda bildruta. Hon gör även huvudrollen i Novotnys nya film Diorama som har biopremiär på svenska biografer idag.

Förutom att kurera ett urval på Draken Film, vad gör du just nu, Tuva Novotny?

–Just nu skriver jag på mitt kommande projekt, och lanserar Diorama!

Tuva Novotnys tips på Draken Film:

Synecdoche, New York av Charlie Kaufman

Metafilmernas metafilm.  En uppvisning i att tänja gränserna för vilken mängd intryck hjärnan kan ta in under en film. Och hur komplicerat filmberättande kan vara: intellektuellt, psykologiskt och rent fysiskt. Scenografin i denna film är helt unik.

8 1/2 av Federico Fellini

Synecdoche, New York två generationer tidigare, om filmkonstens existentiella sidor.

En ängel vid mitt bord av Jane Campion

30 år efter den gjordes är den fortfarande aktuell och relevant; skakande om psykisk ohälsa, eller bara om att hantera livets svåra sidor. Se även Campions Pianot.

Morvern Callar av Lynne Ramsay

Lynne Ramsay har ett unikt öga för de små dragen, den totala autenticiteten i vardagsdetaljerna, och särskilt ur et kvinnligt perspektiv. Den första film jag såg som tog vara på den trovärdigheten; se Samantha Morton krama ur håret i badkaret. Se även Ramsays Vi måste prata om Kevin.

Cinema Paradiso av Giuseppe Tornatore

Sentimental och romantisk men en ogenerad kärleksförklaring till just det, och filmkonsten.

Mommy av Xavier Dolan

Rörande om mödraskap, föräldraskap när det är som svårast. 

Girlhood av Céline Sciamma

Sciamma har något av Ramsays närhet till sina karaktärer, och en helt särskild autenticitet i det kvinnliga. Se även Sciammas Porträtt av en kvinna i brand.

The Salesman av Asghar Farhadi

Farhadis närhet till sina karaktärer är imponerande, utan för närgångna bilder skapar han en omedelbar autencitet – ett tydligt regi-grepp: cast och platser sätter en omedelbar ton i alla hans filmer. 

De 400 slagen av Francois Truffaut

En klassiker i all sin enkelhet.

Låt tågen gå av Jiri Menzel

Politisk, mänsklig och full av tjeckisk, satirisk humor.

Diktatorn av Charlie Chaplin.

Chockerande hur Chaplins manus fortfarande resonerar i samtiden. Både Chaplin och Menzel känns extra relevanta med den pågående situationen i Ukraina. Historisk allmänbildning.