Besökare
Industry
Inget av mina veckobrev har nog väckt så mycket reaktioner som när jag för några veckor sen beskrev en finsk branschfest i bastumiljö. Många blev överraskade, några upprörda, över att nakenhet föreskrivs i professionella sammanhang. Omklädningsrum och kroppar väcker väldigt mycket känslor, och intressant nog blossade också en bastudebatt upp i Sverige i samma veva.
Debattens utgångspunkt var att kvinnor blivit utskällda för att de haft på sig baddräkt i den könsgemensamma bastun på Storsjöbadet i Östersund, där det länge föreskrivits total nakenhet. Alex Schulman konstaterade att man borde få göra som man vill med badkläder, och Ida Österberg slog fast att ”i bastun är man naken”, medan Fred Forsells inlägg var lätt att läsa i direkt relation till min finska upplevelse: ”Basta hur ni vill, kära vänner. Men gör det inte på jobbet. För det du och dina kollegor har sett i bastun, det går inte att o-se, hur dyr kostym du än tar på dig på måndag morgon.”
Jag skickades hur som helst tillbaka till bastudebatten när jag besökte det lavaklädda konstmuseet Mumok i Wien. Jag var i stan för att kolla in den cineastkreddiga filmfestivalen Viennale men hann också med ”black dada”-konstnären Adam Pendletons Mumok-utställning ”Blackness, White, and Light”. Det är Pendletons första separatutställning i Europa, och den omfattade två plan fulla med både måleri och skulptur. Jag fastnade ändå mest för So We Moved, ett videoporträtt den amerikanske transteoretikern Jack Halberstam, som skrivit queerklassikern Female Masculinity och som är stammis på en av New Yorks offentliga pooler.
Över grafiskt precisa poolbilder pratade Halberstam om hur de offentliga poolerna i New York skapades ur en närmast utopisk vilja att tillgängliggöra vattenlivets roligheter för de stadsbor som inte hade ekonomiska resurser att ta sig ut till havet. Men med tiden har poolen handlat allt mindre om att demokratisera plaskandets frihet. I vår tid lyfter Halberstam istället fram omklädningsrummet som en av de kraftfullaste kontrollinstanserna för våra kroppar, en plats för disciplinering där avvikare som har fel badkläder eller rörelsemönster bestraffas direkt. För en könsöverskridande person med ”kroppslig tvetydighet” som Halberstam blir denna disciplinering extra tydlig. Men den boklärda Halberstam lyfter också fram andra delar av poollivet, inte minst i en intressant diskussion om vattnet som ett fundamentalt omänskligt element och att det därför är omöjligt att tänka sig en religion där vatten inte har en viktig funktion.
Något som också blir tydligt i So We Moveds ömma bilder av Halberstams undervattensrörelser är hur tacksam poolen är som ett rent filmiskt motiv. Kombinationen av poolens kantiga geometri och det flödande vattnet passar bara så perfekt för en filmkamera.
Flera av mina favoritfilmer i poolmiljö visar vi också på Draken Film: Niki Lindroth von Bahrs Simhall, Luca Guadagninos A Bigger Splash, Francois Ozons Swimming Pool och Céline Sciammas Water Lilies.
Se dem med kläderna på, i väntan på filmårets allra hetaste film: Anna Hints prisvinnande bastudokumentär Smoke Sauna Sisterhood, som just nu reser världen runt och gör allt den kan för att återupprätta bastun som något utopiskt.
Hälsningar,
Jonas
En helt ny filmfestival annonserades i veckan! Det är ett gäng med bland andra Cinemafrica-veteranen Dina Afkhampour, skådespelaren och regissören Bahar Pars, formgivaren Parasto Backman och filmvetaren Nadi Tofigian som startat en festival för oberoende film från Iran. Festivalens namn är såklart lånat av Mohsen Makhmalbafs fantastiska film. Det finns redan ett Instagramkonto. Välkommen till gänget!
Margaretha von Trotta är en filmare som ofta besökt Göteborg genom åren, senast i samband med att hon visade Forget about Nick och introducerade sin Bergman-favorit Vargtimmen i vår 100-årshyllning av Fårögiganten (läs hennes text). Nu är hon aktuell med en biopic där Vicky Krieps porträtterar den österrikiske författaren Ingeborg Bachmann. Filmen är veckans Draken Film på Bio-titel, så du ser den gratis på bio (mellan Lund och Umeå) med din Draken Film-prenumeration. Biljetten har du redan i appen.
Margaretha von Trotta älskade Ingmar Bergman, och kärleken var besvarad. När Göteborg Film Festival 1994 bad Ingmar Bergman lista sina favoritfilmer var Två tyska systrar en av dem. ”Det är en stillsamt intensiv och lysande mänsklig berättelse om det osynliga fängelse som slöt sig kring den västtyska 50-talsgenerationen och om de tragiska försöken att hitta ut ur det. Att se den är en självklarhet!” skrev Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter när det begav sig. Lydde du inte då, är det hög tid att se Två tyska systrar på Draken Film.
En sjuk grej jag noterade i Wien var att de hade dagliga Den tredje mannen-rundturer. ”Besök inspelningsplatsen i Wiens avloppssystem och följ i fotspåren av Orson Welles”, lockar arrangörerna. Varje gång jag gick förbi var det fullt med folk i kö, men eftersom det var tjugo år sedan jag senast såg Carol Reeds ikoniska noirklassiker kändes det mest förvirrat att ställa sig längst bak. Nästa gång ska jag bege mig ner med filmen färskt i minnet, vilket kommer bli lätt eftersom vi nu återlanserar den på Draken Film.
Stäng