”Jag gillar det som anställd, men som privatperson kan jag ju tycka att det är skit.” Orden kommer från en handläggare på Arbetsförmedlingen i Vi bara lyder – en dockdokumentär om Sveriges minst omtyckta myndighet.

För tre år sedan satte dramatikern Erik Holmström upp pjäsen ”Funktionell dumhet” på Malmö Dockteater. När han ville göra film av uppsättningen – som bygger på sociologen Roland Paulsens bok om Arbetsförmedlingen – kontaktade han Fredrik Wenzel (Man tänker sitt, foto på The Square och Turist och manus till Farväl Falkenberg) som tyckte att det var en så bra idé att han tackade ja innan han ens hade sett föreställningen.
– Det var väldigt lyxigt att få möjlighet att arbeta med Fredrik. Han kan förstås mycket mer om film än jag och var en otrolig trygghet. Samtidigt var han nyfiken på vad jag hade att komma med och var öppen för nya idéer, säger Erik Holmström.

Att göra dockfilm var en ny upplevelse för dem båda och det tog över två år från de första provfilmningarna fram till att den halvtimmes långa Vi bara lyder var helt färdig.
– Så fort man ska göra en filmsekvens med dockor blir det väldigt tekniskt. Det kan krävas två dockspelare bara för att lyfta en kopp kaffe. Men det funkade. Man fattar knappt hur de där stela figurerna i papp plötsligt får liv och egna personligheter.

I filmen får vi följa Roland Paulsen då han går runt på en Arbetsförmedling någonstans i Sverige, pratar med handläggarna och sitter med på möten där frustrationen börjar nå kokpunkten. Allt som sägs i filmen är autentiska citat och fram träder bilden av en desillusionerad arbetskår. Många har slutat att tro på projektet, men de lyder ändå sina direktiv uppifrån.
– Det blev något nästan existentiellt över handläggarna. Många börjar nog jobba på Arbetsförmedlingen för att de verkligen vill hjälpa de arbetssökande att få ett jobb, men de märker snart att de bara kontrollerar människor. I filmen ser vi hur de brottas med frågan om deras eget jobb är meningsfullt och de använder sig av olika strategier för att stå ut, säger Erik Holmström.

Han tror att det är en känsla de flesta kan relatera till, inte bara handläggarna på Arbetsförmedlingen.
– Det är ganska svårt i vår värld att alltid agera helt i linje med sin egen etik och moral. Man måste blunda för saker. Det kan handla om att städa någon annans skit, sälja fastigheter, eller att göra reklamfilm man inte står bakom. Man måste gilla det som anställd, annars kanske man inte får fler jobb. Man vill inte tänka att man jobbar åtta timmar om dagen hela livet och att det är meningslöst. Filmen handlar mycket om det. Att kämpa för att upprätta mening.

Text: Anders Calderon