48:e festivalen 24 jan - 2 feb, 2025
Besökare
Industry

“Den vackraste och mest tragiska relation jag någonsin filmat”

Tioårige Oleg bor tillsammans med sin älskade mormor Alexandra nära frontlinjen i östra Ukraina där bomberna faller dag som natt. Simon Lereng Wilmont vill med The Distant Barking of Dogs ge röst till ett av alla de barn som tvingas växa upp i krigets skugga och visa hur en kärleksfull relation kan betyda allt.  Hur […]

48:e festivalen
24 Jan -
2 Feb, 2025

Tioårige Oleg bor tillsammans med sin älskade mormor Alexandra nära frontlinjen i östra Ukraina där bomberna faller dag som natt. Simon Lereng Wilmont vill med The Distant Barking of Dogs ge röst till ett av alla de barn som tvingas växa upp i krigets skugga och visa hur en kärleksfull relation kan betyda allt. 

Hur känns det att vara nominerad i Nordic Documentary Competition och vad skulle en vinst betyda?
– Det känns fantastiskt att vara nominerad. Filmen har varit svår att göra så det betyder mycket för mig att få detta erkännande. Det har redan varit en otrolig och livsomvälvande upplevelse för mig att möta Oleg och Alexandra, att bli välkommen in i deras liv och få möjlighet att berätta deras historia, så jag kände mig redan som en vinnare på många sätt. Samtidigt blir jag ledsen när jag tänker på att de är kvar där ute och att det inte finns något slut i sikte på denna något bortglömda konflikt. Om filmen skulle vinna kan det förhoppningsvis sätta nytt ljus på konflikten och de många civila som lider på båda sidor av frontlinjen, säger Simon Lereng Wilmont.

Hur var det att filma i östra Ukraina. Var du någonsin rädd?
– Jag var ofta rädd, men rädslan kom i regel efteråt. När bomberna föll i närheten kändes det nästan surrealistiskt och jag hade inte riktigt tid att vara rädd. Men senare, när det började sjunka in vad som hade hänt så kunde kroppen börja skaka. Men på något märkligt sätt vande jag mig nästan vid ljudet av bomber efter en tid och det skrämde mig mer än något annat.

Hur påverkar det ett barn att växa upp nära frontlinjen till ett krig?
– Jag är helt övertygad om att Oleg är traumatiserad. Vid ett tillfälle vågar han inte gå och lägga sig, så han står i ena hörnet i rummet hela natten tills han somnar där först på tidiga morgonen. Nästa dag verkar han helt avslappnad och nästan likgiltig inför bomberna som faller nära huset. Så jag tror att han redan fått några inre ärr. Det är svårt att veta exakt hur detta kommer att påverka honom som vuxen, det beror på många faktorer och det är något som bara tiden kan utvisa. Tveklöst är det dock så att att han hade haft mycket sämre chanser om han inte hade haft sin mormor Alexandra som tar hand honom och skyddar honom så gott hon kan från krigets fula ansikte. Hennes kärlek till honom är helt enorm och hon gör ett fantastiskt jobb, så jag är optimistisk när det gäller Oleg.

Berätta mer om vad Olegs mormor betyder för honom.
– Alexandra betyder allt för Oleg, precis som han betyder allt för henne. De står varandra väldigt nära och är ömsesidigt beroende av varandra. Oleg ger Alexandra hopp och glädje och hon ger honom den kärlek och värme han behöver för att kunna växa upp och bli en bra människa, trots de fruktansvärda omständigheter de befinner sig i. Det är tveklöst den vackraste och mest tragiska relation mellan två människor jag någonsin filmat eftersom deras värld är så bräcklig och deras framtid så osäker, både på grund av kriget och Alexandras ålder. Jag tänker ofta på dem och de kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Text: Anders Calderon

 

 

Få vårt nyhetsbrev

Vi delar aldrig din e-post med någon och du kan när som helst avbryta prenumerationen