En italiensk klassiker som träffar rakt i hjärtat, en livfull dockanimation och en kort 162-minutersfilm. Idag tipsar bioaktuella Exodus-regissören Abbe Hassan om sina favoriter ur Draken Films bibliotek.  

Abbe Hassan är regissör, producent och manusförfattare. 2017 producerade han den kritikerhyllade Måste gitt som också blev en av det årets mest framgångsrika svenska filmer. Hassan har regisserat ett flertal kortfilmer och hans senaste Gold belönades för bästa kortfilm vid Toronto International Film Festival Kids. Utöver det har Hassan en lång karriär som reklamfilmsregissör med över 60 reklamfilmer de senaste tio åren. 

Abbe Hassans filmtips på Draken Film: 

Paris, Texas – Wim Wenders 
Förutom att filmen är visuellt vacker med ett mästerligt foto så bär skådespelaren Harry Dean Stanton filmen på sina axlar. Han lyckas förmedla komplexa nyanserade känslor mer eller mindre utan dialog. Wenders stressar inte, filmen har ett långsamt och eftertänksamt tempo som låter tittaren reflektera och ibland till och med omvärdera det den ser. Något jag tror att vi alla skulle må bra av i dagens klimat. 
 
Min pappa Toni Erdmann – Maren Ade 
Det här är en av de kortaste långa filmerna (162 min) jag upplevt, ett välskrivet manus gör att filmen aldrig dippar. Ibland skrattade jag hejdlöst och ibland hängde jag inte med i alla knäppa saker och känslor som hände, fast det på ett bra sätt, för så är det med familjerelationer. Familjemedlemmar är de mest komplexa människorna i ens liv, man har inte valt dem men man måste försöka hantera dem och förstå dem. Kanske framförallt sin relation till sina föräldrar eller den till sina barn. Det här är en film som levde med mig långt efter att jag såg den och som fortfarande dyker upp nu då jag själv fått en dotter. 
 
Last Stop Fruitvale Station – Ryan Coogler 
En viktig, sorglig och respektfull skildring av en hemsk verklig händelse där en man blir mördad på nyårsafton. En väldigt stark långfilmsdebut av Ryan Coogler som tillsammans med filmens huvudroll Michael B. Jordan lyckas skapa en mångfacetterad huvudkaraktär som greppade tag i mig emotionellt från första bildruta. 
Musiken är skriven av svenske Ludwig Göransson som senare även gjorde musiken till Creed och Black Panther, också i regi av Coogler. 
 
Cykeltjuven – Vittorio De Sica 
För att kunna försörja sin familj pantsätter Antonio familjens sista värdesaker och en arbetscykel köps. Dagen efter stjäls den, utan att tveka tar Antonio med sin son Bruno på en galen jakt för att hitta cykeln och tjuven. Antonio blir allt mer desperat och tar till fler och fler tveksamma metoder för att få tillbaka cykeln. Sonen får se en mörk och desperat sida av sin pappa som han inte upplevt tidigare, pappan går över många gränser för att skipa rättvisa, det ställer far och son relationen sin spets. Ett vackert autentiskt samspel som berättar mycket om efterkrigets Rom och som fortfarande träffar en i hjärtat. 
 
Simhall – Niki Lindroth von Bahr 
Niki Lindroth von Bahr är en av de mest spännande rösterna inom svensk film, hennes filmer är alltid innovativa och detaljrika på flera plan. Trots att karaktärerna är dockor och animerade så är de fulla av liv och värme. Man vill alltid se mer av hennes värld, så även av Simhall. Jag avundas dig som inte sett den än. 
 
This Is England – Shane Meadows 
En till en början skrämmande skildring om utanförskap, kärlek och vårt eviga letande efter bekräftelse. Genom den 12-åriga utåtriktade pojken Shaun får vi se hur rädsla även kan få de närmaste att vända sig emot varandra. Men det är även genom Shaun som vi via värme och skratt lär känna filmens karaktärer på ett djupare plan, historien utvecklas och fördjupas till något mer än vad man trodde den skulle vara i början. Man känner att filmen är högst personlig och nästan självupplevd av Meadows men trots det ger han tittaren utrymme att fatta sin egna åsikt på ett mästerligt sätt. 
 
Trångt i kistan - Frank Oz 
En av de roligaste filmerna jag sett. En fantastisk mörk brittisk komedi som trots en till synes enkel set-up lyckas överraska. Filmen har en superb cast som kan leverera humor och tillsammans med en regissör som verkligen behärskar genren så blir det helt enkelt sjukt roligt. 
Det har gjorts en amerikansk remake på denna som tyvärr inte var lika bra. 
 
Léon – Luc Besson 
Det här är en av mina gamla 90-talsfavoriter. Luc Besson tar sitt franska actionthriller-manér och förlägger historien till New York och skapar något unikt. Natalie Portman, Jean Reno och Gary Oldman är alla tre helt fantastiska i sina roller. Gary Oldmans rolltolkning påminner mig stundtals om Joaquin Phoenix i Jokern. Filmen bygger såklart på det extremt spännande spelet mellan Natalie Portman och Jean Reno. Där Reno spelar en hemsk och fruktad lönnmördare som blir räddad av en liten flicka… skickligt spelad av trettonåriga Portman.