För andra året i rad samlade Göteborg Film Festival i går toppnamn inom filmbransch och kulturpolitik för att diskutera filmens framtid. Oron var stark att Sverige riskerar att tappa såväl inhemska som internationella filmproduktioner om politikerna inte agerar.

Text: Caroline Widenheim
Foto: Carla Orrego Veliz 

Ordet för dagen var ”produktionsrabatter”, med tydliga passningar till Sveriges nya kulturminister Amanda Lind (mp). Redan 2017 föreslog Svenska Filminstitutet och Tillväxtverket att Sverige skulle införa 25 procents rabatt för filmproduktioner. Ett system som finns i alla europeiska länder förutom Sverige och Danmark.

– Utvandrarna spelas in i Tjeckien och Lasse-Maja i Irland. Utländska produktioner som skulle kunna vara intresserade av att filma i den svenska naturen går hellre till Norge eller Finland, eftersom de har rabatter, konstaterade SVT:s tidigare vd Eva Hamilton, som nu företräder Film & TV-producenterna.

Dagen inleddes med att Johanna Koljonen avslöjade godbitar ur årets Nostradamusrapport, som förutser framtiden för filmen i Sverige. En utmaning som lyftes fram är hur filmbranschen ska hantera den ökade konkurrensen från digitala plattformar som Amazon.

Anette Mattson på Film Capitol Stockholm riktade en uppmaning till kulturminister Amanda Lind, som kom till Göteborg först senare på dagen för att hålla festivalens invigningstal:

– Vi har gjort utredningar om det här så att vi kan bygga ett helt rum av utredningar, se bara till att det händer nu!
Drygt 150 andra gäster var däremot tidigt på plats på Festivalarenan. Däribland Anna Serner från Filminstitutet, representanter från kulturutskottet, regissören Ruben Östlund och Film i Västs Mikael Fellenius.

Film i Väst meddelade att man själva kommer att genomföra en testpilot för produktionsrabatter på regional nivå under 2019. Enligt Mikael Fellenius beror initiativet lika mycket på att man vill locka till sig filmproduktioner som att man vill hålla kvar befintliga filmarbetare och produktionsbolag i Västsverige.

Efter lunch samlades deltagarna till rundabordssamtal, med inspirationsfrågor från Anna Serner från Filminstitutet, filmfestivalens Jonas Holmberg och Mikael Fellenius på Film i Väst.

Dagens tvisteämne var vilken påverkan värderingar har på det svenska filmstödet. Ruben Östlund menade att det ständigt pågår en kamp om vilka värderingar som ska påverka filmen, och att det finns en viss naivitet kring det förhåller sig så i Sverige:

– I Kina självcensurerar alla, för man vet aldrig vad som kommer att klippas bort av myndigheterna. I viss mån pågår det ett slags värderingscensur även i Sverige.

Även regissören Isabella Eklöf var kritisk till när enskilda filmare förväntas rätta sig efter externa parters värdegrunder.
– Som konstnär ska man inte behöva fråga sig vad man har för budskap i för hög utsträckning, sa hon under punkten ”Politisk påverkan inom film och tv”.

Ann-Sofie Hermansson (s), före detta ordförande för kommunstyrelsen i Göteborg, fick återigen försvara sitt beslut att ställa in en visning av filmen Burka Songs 2.0 med efterföljande samtal, eftersom samtalsdeltagarna inte stämde överens med kommunens värdegrund medan SD:s Aron Emilsson tillbakavisade påståendet att partiet skulle vilja detaljstyra innehållet i offentligt finansierad kultur.

– Visst kan det bra att visa att det finns ett politiskt intresse för att producera historiska filmer i ett litet språkområde som det svenska, sa Aron Emilsson. Men är det något jag fått till mig från filmproducenter och regissörer jag pratat med, så är att det finns en värderingsstyrd agenda från Filminstitutet. De tycker att svensk filmpolitik inte varit så ideologiskt styrd på länge, så det är inte SD som är det stora hotet.

Det påståendet fick Anna Serner chansen att besvara senare:

– Det är farligt när man jämställer ett arbete för rättvisa strukturer med politisk styrning av innehållet.