Hon räddade fler än 10 000 serbiska barn från koncentrationsläger under andra världskriget. Ändå är det få som har hört talas om Diana Budisavljević.

Drygt tio mil sydöst om Zagreb låg under andra världskriget lägerkomplexet Jasenovac, ibland kallat ”Balkans Auschwitz”. Här placerade Ustasja, nazisternas marionettregim i Kroatien, serbiska fångar, judar, romer och antifascistiska kroater.

Genom att starta och driva en humanitär hjälporganisation lyckades den österrikiska överklasskvinnan Diana Budisavljević rädda över 10 000 serbiska barn från koncentrationslägren mellan 1941 och 1945. Hela den okända räddningsaktionen finns nedtecknad i hennes dagbok, som hittades efter hennes död 1978. Efter att ha läst dagboken bestämde sig den kroatiska filmaren Dana Budisavljević – som trots namnet inte har något släktskap med Diana – för att göra en film om hennes gärning: The Diary of Diana B.

– Det började när föreståndaren för minnesplatsen i Jasenovac frågade – eftersom vi har så lika namn – om jag visste någonting om en person som hette Diana Budisavljević? Var vi kanske släkt? Jag hade aldrig hört talas om henne. När jag läste hennes dagbok tänkte jag bara: hur är det möjligt att vi inte känner till den här berättelsen? Den är ju otrolig.

Hur gjorde Diana Budisavljević för att rädda fler än 10 000 barn?
– I krig är din nationalitet ofta din främsta tillgång. Diana var en österrikare, som gift sig med en serbisk läkare. Hon kom från en välbärgad överklassfamilj. Hon utnyttjade sin nationalitet och klasstillhörighet för att få tillträde till officerarna i den tyska krigsmakten och förhandla med dem. Tyskarna, som var överordnade över Ustasja, brydde sig egentligen inte om de serbiska fångarna annat än som arbetskraft. Därför lyckades Diana övertyga dem om att släppa serbiska barn.

Vad hände med barnen när de släpptes?
– Hon fick hjälp av katolska kyrkan i Kroatien att placera ut barnen i familjer på landsbygden. Diana och hennes organisation förde noggranna register över alla barns namn och var de placerades, för att de senare skulle kunna återförenas med sina familjer efter kriget. De judiska barnen fick hon däremot inte hjälpa.

Vad var hennes drivkraft?
– Ingen vet. Allt som finns kvar är hennes dagbok och i den förklarar hon aldrig vad som drev henne. Alla hon arbetade med är döda idag, så det finns ingen som kan berätta något om henne. Den första dagboksanteckningen är från slutet av oktober 1941. Det är då hon genom en kusin får veta att det finns läger. Från den dagen antecknar hon varje dag vad hon gör för att starta en humanitär hjälporganisation. Men det är mer som en teknisk loggbok. Den innehåller nästan inga känslor. Jag tror att hon höll sig till enbart fakta för att hålla huvudet kallt och förbli stark. Blir du känslosam är spelet över.

Varför har nästan ingen hört talas om Diana Budisavljević tidigare, med tanke på hennes insats?
– När kriget var slut tog kommunisterna makten i Jugoslavien. En österrikisk överklasskvinna passade inte in i den nya berättelsen som skulle skrivas. Trots att hon hade gjort så mycket rätt, kunde hon inte tillåtas bli en hjälte. Personligen blev Diana djupt sårad. Registren över de placerade barnen beslagtogs och försvann. Därmed kunde hon inte avsluta sitt uppdrag: att återförena barnen med sina familjer. Hon visste att många barn nu aldrig skulle återfå sina riktiga familjer och kanske aldrig ens få veta sina riktiga namn. Hon ville aldrig prata om det igen. När Dianas barnbarn hittade hennes dagbok blev hon förvånad. Mormor hade aldrig sagt ett ord om sin insats under kriget.

Text: Johan Kollén
Bild: Sofia Sabel

---

The Diary of Diana B. visas lördag den 1 februari klockan 19.15 på Biopalatset.