Krisande kommunledning försöker attrahera tyska investeringar med lokalproducerad amatörfilm i Gabriela Pichlers oemotståndliga komedi om film, demokrati och solidaritet.

Den kompromisslösa debuten Äta sova dö gjorde Gabriela Pichler till en av Sveriges mest respekterade regissörer. Nu är hon tillbaka med en intelligent, varm och fantastiskt rolig film om vem som äger bilden av ett samhälle. Den lilla kommunen Lafors hoppas vända den ekonomiska torkan genom att locka till sig ett tyskt lågprisvaruhus. För att stärka kommunens varumärke ber de ungdomar att producera filmer om sin hemort, men filmerna blir inte som de tänkt sig. Projektet blåses av, men två tonårstjejer fortsätter med sin dokumentärfilm ändå. Med manus skrivet tillsammans med Jonas Hassen Khemiri gestaltar Pichler såväl kämpande medborgare som plågade politiker med absolut tonträff, drabbande humor och hundraprocentig lojalitet.

Med briljant personregi undersöker Milad Alami romantikens och samhällets smärtpunkter i en av årets mest drabbande kärleksfilmer.

Varje kväll återvänder den unge, vackre Esmail (Ardalan Esmaili) till samma bar för att förföra kvinnor. Nätterna avslutas regelmässigt i kvinnornas lägenheter. Men en kväll möter han Sarah (Soho Rezanejad) som ser rakt igenom den förföriska ytan och avslöjar hans hemlighet. Med stilsäker utgångspunkt i den romantiska komedins genregrepp skapar svenske långfilmsdebutanten Milad Alami en mörk och djupt engagerande skildring av kärlekens fruktansvärda villkor i en ojämlik värld. Ardalan Esmaili levererar en av de senaste årens mest oförglömliga rolltolkningar och Susan Taslimi är lysande i en minnesvärd biroll.

Lisa Langseth fördjupar samarbetet med Alicia Vikander i sin internationella debut och tar sig an döende i dess kanske mest kontroversiella form.

De två systrarna Emelie (Eva Green) och Ines (Alicia Vikander) är på väg mot en mystisk plats någonstans i mitten av Europa. De har haft väldigt olika sätt att handskas med sina rädslor för livet och döden, och har svårt att mötas i en gemensam sanning om hur deras uppväxt sett ut. Langseth har alltid sökt tabubelagda teman, i Euphoria tar hon sig an att gestalta assisterat självmord. I en absurd verklighet på en lyxig klinik får systrarna några dagar på sig att förstå varandras livsval. Det förflutna kan ältas men aldrig tas tillbaka och nu är det dags för dem att mötas kring Emelies beslut om hur hon vill avsluta sitt liv.

En ung kvinna hamnar i en mardrömssituation när familjen vänder sig emot henne i ett redan prisbelönat och uppmärksammat hedersrelaterat drama.

I ett slag rasar 16-åriga Nishas (Maria Mozhdah) värld samman när hon blir påkommen av sin far (Adil Hussain, Berättelsen om Pi) med sin pojkvän på rummet. Fram till dess har hon lyckats leva ett dubbelliv där hon hängt ute med vännerna i Oslo om kvällarna samtidigt som hon hemmavid uppträtt som den skötsamma dottern inför sin pakistanska familj. Iram Haq (I Am Yours, GFF 2014) har i sin andra film utgått från egna erfarenheter och skapat ett nyanserat, intensivt och mångbottnat drama där den komplexa relationen mellan far och dotter står i centrum.

Svindlande vackert foto i Jesper Ganslandts omvända flyktingdrama skildrat ur fyraårige Jimmies perspektiv.

Ett krigsliknande tillstånd i Sverige driver människor på flykt och Jimmie och hans pappa ger sig av mot ett okänt mål. Framför dem väntar svåra strapatser; hopträngda med främlingar i en liten gummibåt, långa vandringar och farliga gränsövergångar, men också små oaser av trygghet i tillfälliga flyktingläger. Var de befinner sig, vem som går att lita på och vilka som vill dem ont är alltid godtyckligt och svåröverblickbart. Och när de kommer bort ifrån varandra ställs allt på sin spets. Jesper Ganslandt spelar mot sin egen son Hunter i ett övertygande drama som vänder på perspektiven och gestaltar den subjektiva upplevelsen av att vara på flykt.

Kvinnlig kulturgigant inleder affär med yngre man i Paavo Westerbergs film om sexualitet, makt och passion för konsten.

Karin är på toppen av sin karriär som soloviolinist när hon råkar ut för en trafikolycka och förlorar känseln i sin vänsterhand. Att inse att hon inte längre är på topp blir ett stort nederlag, men till slut accepterar hon att det är genom att undervisa hon kan vara nära musiken. Likt så många manliga kulturgiganter före henne blandar hon ihop sin passion för konsten och musiken med en fysisk attraktion till sin flera år yngre elev Antti. När saker och ting ställs på sin spets tvingas hon till slut välja mellan familjen och den ensamhet det innebär att befinna sig på toppen.

Malene Choi skapar en bländande vacker filmisk mytologi kring adopterades erfarenhet av mellanförskap i sin nyskapande debut.

Två dansk-koreanska adoptivbarn återvänder till Sydkorea för första gången. På boendet för återvändande koreanska adopterade barn skapar de sig sin egen trasiga familj. Utöver den gemensamma erfarenheten av adoption fyller de alla på olika sätt den universella tomhetskänslan med längtan efter birth-mothers, ursprungslandet och identifikation med en kultur som också är främmande. Choi arbetar skickligt och medvetet med att skapa det mellanrum hon beskriver på många plan. I foto, klipp, ljud, dramaturgi och även genom valet att göra en hybridfilm i mellanrummet mellan spel- och dokumentär- film.

Likt en mörk modern saga utvecklar sig Holiday till ett triangeldrama där våld och psykiskt förtryck ständigt bubblar under ytan.

I centrum för handlingen står Sascha (Victoria Carmen Sonne), älskarinna till Michael, ledaren för ett kriminellt gäng som förlustar sig i hans lyxiga bostad på en turkisk semesterort. Hennes tillvaro präglas av gourmetmiddagar, fester och dyra presenter, men så får hon kontakt med den trevlige holländske seglaren Thomas som representerar något annat. I sitt kompromisslösa utförande, som för tankarna till Ulrich Seidl, har debuterande Isabella Eklöf skapat ett omskakande och utmanande gangsterdrama som genomsyras av patriarkala maktstrukturer.

Ömsinta personporträtt och magnifikt kameraarbete i kraftfull debutfilm om vänskap, utsatthet och hur ett oöverlagt ord kan förändra människors liv i grunden.

Några mil utanför Reykjavik ligger flygplatsen Keflavik. Här möter två kvinnor varandras blick genom en plexiglasskiva. Den ena kommer från Guinea Bissau och mellanlandar på Island när hon med ett falskt pass försöker ta sig till sin familj i Kanada. Den andra är en ensamstående mamma som har vräkts från sin lägenhet och hoppas att provanställningen i passkontrollen ska ge henne förutsättningar att ta hand om sin son. Isold Uggadóttirs långfilmsdebut är ett urstarkt drama som tar sig in under huden. Guldbaggebelönade fotografen Ita Zbroniec-Zajt står bakom kameran och Babetida Sadjo och Kristín Thóra Haraldsdóttir är lysande i huvudrollerna.