Samtidigt som Kina investerar allt mer resurser och kulturellt kapital i filmvärlden växer också alternativa filmströmningar vilt vid sidan om den kommersiella och regimknutna filmen. I sektionen Electric Shadows of China fördjupas och problematiseras
bilden av den kinesiska filmen.

Ord: Jonas Holmberg, konstnärlig ledare Göteborg Film Festival.

Under 2018 väntas det kinesiska bidraget till världsekonomin gå om det amerikanska. Tack vare billig arbetskraft, billigt kapital och stor exportmarknad har Kina upplevt en explosiv ekonomisk utveckling under de senaste decennierna. Det står lyftkranar överallt, de hypermoderna snabbtågen blixtrar fram och hundratals miljoner kineser har lyfts ur fattigdom. Visserligen har de enorma miljöproblemen accelererat och klyftorna har växt till den grad att det kommuniststyrda landet sägs vara världens mest ojämlika, men när Trumps USA vänder sig inåt står Kina under en allt mäktigare Xi Jinping redo att ta över världens ledartröja.

Men för att leda världen räcker inte ekonomiska muskler. Kraftmätningen handlar också om ”mjuk makt” och kulturellt inflytande, och då är ingenting lika viktigt som en populär filmindustri. Kina har satsat enorma resurser på att utveckla en filmbransch som kan frambringa storfilmer med internationell populäritet i paritet med Hollywood, men utan att riktigt lyckas. Visserligen blev Wu Jings nationalistiska actionrökare Wolf Warrior 2 den mest sedda biofilmen i Kina någonsin förra året, men omvärlden har förhållit sig ganska kallsinnig till den geopolitiskt talande filmen om en kinesisk militär som kämpar mot västerländska legosoldater i ett krigsdrabbat afrikanskt land.

”Men långt bortom denna rymdkapplöpning om herravälde över filmstjärnorna finns en annan kinesisk film, som speglar och bearbetar ett av världens mest kulturellt komplexa länder.”

Än så länge förmår kanske inte Kina att slå Hollywood på fingrarna i den amerikanska favoritgrenen ”flaggviftande blockbusters”, men en parallellplan har också satts i verket: att långsamt ändra färgen på Hollywoods egna flaggor. Genom tunga investeringar i storfilmer och Hollywoodbolag har Kina börjat skaffa sig ett betydande inflytande över innehållet i de amerikanska storfilmerna, och redan nu är det märkbart hur kinesiska skurkar byts ut mot kinesiska hjältar. Talande exempel är den kloke kinesiske presidenten som förhindrar världskrig i Arrival, den hjältemodiga kinesiska rymdstyrkan som hämtar hem Matt Damon i The Martian och den kinesiska insatsen för att bygga en modern Noas ark i 2012. Marknadslogiken som följer av att den snabbt växande kinesiska biomarknaden i år väntas bli större än den amerikanska förstärker bara tendensen. Nu är det kineser som räddar världen.

Men långt bortom denna rymdkapplöpning om herravälde över filmstjärnorna finns en annan kinesisk film, som speglar och bearbetar ett av världens mest kulturellt komplexa länder. De hastiga och oförutsägbara sociala och kulturella förändringar som Kina går igenom kanaliseras till en rik och mångfacetterad filmkultur av unga filmskapare som utforskar nya filmiska vägar bortom den likriktade kommersiella filmkulturen. Det är dessa filmer som visas i Göteborg Film Festivals fokus Electric Shadows of China.

Film skrivs på kinesiska med två tecken som betyder ”elektriska skuggor” (dian-ying). Det är en utsökt poetisk beskrivning av filmapparaturen, men fokusets titel kan också förstås som en hyllning till den livskraftiga och sprakande kinesiska film som är aktiv på samhällets skuggsidor. Här finns filmer som Li Xiaofengs Ash och Wang Feifeis From Where We’ve Fallen som med urban puls problematiserar den materialistiska kulturen i Kinas nyrika mellanskikt och filmer som Huang Jis The Foolish Bird och Pengfei Songs The Taste of Rice Flower som beskriver livsvillkoren för landsbygdens övergivna barn och ungdomar som lämnas hos åldringar när föräldrarna flyttar till storstäder för att arbeta. Filmskapare som Huang Ji, Zhang Miaoyan (Silent Mist) och Vivian Qu (hennes Angels Wear White tävlar i International Competition) lyfter frågan om en kultur som präglas av sexuellt våld.

”Den kinesiska samtidsfilmen är en elektrisk plats som både reflekterar och utmanar en föränderlig supermakt.”

I fokuset presenterar också mästare som Wang Bing och Xu Bing sina nya filmer. Wang Bings existentiellt närgångna dokumentärer om kinesiska verkligheter har gjort honom till ett världsnamn, och hans intima porträttfilm Mrs. Fang prisades som bästa film i Locarno i somras. Xu Bing är en av Kinas mest internationellt kända konstnärer, och med Dragonfly Eyes ger han sig för första gången in på filmfältet med en experimentell kärlekshistoria berättad med övervakningsbilder från ett av de länder i världen som hårdast kontrollerar sin befolkning.

Fram till för några år sedan fanns det en relativt tydlig uppdelning i Kina mellan officiell film som produceras inom systemet (”tizhinei”) och oberoende film utanför systemet (”tizhiwai”). Den officiella filmen var den statligt sanktionerade storbolagsfilmen som gick på biografer, medan den oberoende visades på filmklubbar och filmfestivaler (kallade ”utställningar” för att slippa censurkraven på filmfestivaler). Denna uppdelning förstärktes också i utländska ögon, eftersom den svarar mot ett klassiskt västerländskt narrativ om hur diktaturers filmkulturer fungerar, med en dikotomi mellan å ena sidan modiga dissidenter som gör subversiva filmer, å andra sidan lömska medlöpare som gör systemkramande filmer.

I arbetet med Electric Shadows of China har det blivit påtagligt att verkligheten oftast är mindre svartvit, med filmskapare som använder olika metoder och strategier för att navigera på bästa sätt i ett specifikt system. De senaste åren har situationen komplicerats ytterligare genom att de kinesiska myndigheterna å ena sidan slagit ner hårt på den oberoende filmkulturen (stängningen av Beijing International Film Festival 2014 är det mest uppmärksammade exemplet), å andra sidan gjort det lite lättare för mindre filmproducenter att få systemets godkännande.

Det är uppenbart att det innebär stora svårigheter att verka som socialt engagerad eller konstnärligt utmanande filmskapare i Kina idag. Men för oss som är intresserade av kinesisk filmkultur framstår det lika tydligt att den kinesiska samtidsfilmen är en elektrisk plats som både reflekterar och utmanar en supermakt som just nu genomgår politiska, ekonomiska och kulturella förändringar som kommer få konsekvenser för hela världen.