Den 25 januari är det inte bara dags för invigningen av Göteborg Film Festival. Det är också premiär för den lite mindre, lite äckligare festivalen i festivalen: Midnattsmassakern! Med film som får dig att svettas, kräkas och gråta av skräck kan man behöva en klippa i stormen. Midnattsmassakerns klippa är konferencieren och komikern Filip Hjelmér. Hans uppdrag är att peppa igång publiken innan biografmaskinisten drar igång filmen och att hålla oss alla i handen rakt genom ångesten.

Text: Cecilia Floris
Foto: Carla Orrego Veliz

Ett inbördeskrig mellan kränkta män och tonårstjejer beväpnade med hagelgevär. Häxor, blod och tunisiska kannibalbarn. Monstruösa huggtandsförsedda genitaliekäftar som kommer att få dig att överväga livslångt celibat och en knasig, våldsam och mörkt humoristisk saga om en mördarklänning som går berserk i ett varuhus.

Mitt i detta vedervärdiga äckel står komikern Filip Hjelmér stadigt. Varje vecka är han konferencier på sin open mic-klubb, andra lång comedy vilket han beskriver som stökigt och bökigt, men att han i hanterandet av allt kaos gärna också hetsar upp publiken till att göra ljud ifrån sig. En vana han tänker ta med sig till Midnattsmassakern.
– Jag ska få igång publiken inför filmerna så vi får höra lite jubel, lite skrik och kanske några bu-rop.

Lite som den som sjunger igång publiken innan på sing along-visning? Fast skräckfyllt?
Ja, det är det som är uppdraget. Att få folk att släppa blygheten. Speciellt på en biograf här i Sverige där det är inpräntat att det ska vara tyst. Jag tror säkert att det kommer kännas konstigt för publiken att säga saker mitt i filmen men mitt uppdrag är att få dem att göra just det.

Hur vill du att stämningen ska vara då?
Som en metal-konsert! Då är jag nöjd i alla fall. Vi ska ha kul, det ska vara röjigt och vi ska erbjuda publiken en annan typ av slasherfilmer än vad de kanske är vana vid. Det har ju börjat puttra upp lite intressanta indieslasherfilmer och det ska bli kul för mig också att få ta del av dem och presentera dem!

”Jag älskar skräckfilm!
Jag älskar all film.”

Hur kände du när du fick frågan om att vara konferencier?
Att det var givet. Så fruktansvärt givet var det. Jag älskar skräckfilm! Jag älskar all film. Allt från någon som stirrar in i en vägg i två timmar för att symbolisera kärleken i Köpenhamn, till en enkel dum skräckfilm. Av olika anledningar, men jag har alltid varit intresserad.

Du är komiker, detta är skräck. Är det verkligen kul med blod, död och avslitna lemmar?
Ja.

Ja? 
Det är kanske inte två världar som brukar smälla ihop, men ändå de gör ju det. När jag växte upp såg jag mycket på slasherfilmer som faktiskt alltid hade en viss typ av humor. Så jag tror att det funkar.

Vilken är din roll på Midnattsmassakern?
Jag kör ett race ungefär tio minuter innan varje visning där jag kort presenterar vad publiken kommer få uppleva. Jag ser filmerna innan så jag kan presentera dem lite kort. Men jag kommer också prata om min egen upplevelse av slasherfilmer och om hur jag ser på film.

Vad är det bästa med Göteborg Film Festival?
Det bästa med Göteborg Film Festival är att de erbjuder helt unika och fantastiska filmer som man kanske inte alltid råkar på. Och Midnattsmassakern såklart!

De fruktansvärda och fantastiska filmerna vi visar under Midnattsmassakern är:

Assassination Nation
Invånarna i den amerikanska småstaden Salem utsätts för en hackerattack och innehållet i halva stans mobiltelefoner läcker ut på internet – nakenbilder, sex-sms och otrohetsaffärer blir plötsligt offentliga. I centrum för rabaldret hamnar fyra high school-tjejer – varav en har en affär med pappan i familjen där hon extraknäcker som barnvakt – och det dröjer inte särskilt länge innan allt spårar ur i ett inbördeskrig mellan kränkta män och tonårstjejer beväpnade med hagelgevär. Med utsökt taktkänsla orkestrerar Sam Levinson samtidsfenomen från metoo till triggervarningar till en perfekt storm för patriarkatets apokalyps i Trumps Amerika.

Dachra
Tre filmskolestudenter reser till en avlägsen vårdanstalt för att intervjua den gamla kvinnan Mongia som tjugo år tidigare ska ha överlevt en halshuggning och sägs besitta häxkrafter. Studenternas trevande skolfilm tar dem till den isolerade by där Mongia växte upp, och det dröjer inte länge innan deras filmprojekt imploderar i ultranervig skogsskräck med köttätande barn och otäckt häxeri. De slitna skräckfilmskonventioner Bouchnak lånar från de senaste decenniernas bästa rural-horror vägs upp med djärv samhällskritik från ett Tunisien i efterdyningarna från den arabiska våren. Det här är en skräcktalang att hålla ögonen på.

Murder Me, Monster
En kvinna försöker desperat fästa sitt avhuggna huvud på sin kropp i öppningsscenen där Alejandro Fadel sätter tonen för sin melankoliska skräckfilm i de argentinska Anderna. Fler faller offer för den mystiska mördaren och en poliskommissarie med ett tveksamt förhållande till en av de misstänkta kopplas in i utredningen. Med spänningsladdat tempo och ett suggestivt underskönt bildspråk dyker filmen djupt i ockult mytologi och freudianska metaforer i gränslandet mellan Lynch och Jodorowsky. Argentina har fått en ny genrefilmstjärna och ett filmmonster som utmanar H.R. Gigers om tronplatsen.

In Fabric
En förbannad klänning försöker ta livet av kvinnorna som bär den i Peter Stricklands ([Berberian Sound Studio], [The Duke of Burgundy]) komiska, blodiga och ultraknäppa elegi över de flådiga varuhusens storhetstid. [In Fabric] är en kavalkad av underbara figurer som rör sig i och omkring shoppingmeckat, från morbida butiksbiträden och kåta butikschefer med faiblesse för mensblödande skyltdockor till en mordisk tvättmaskin i färd med att riva hela varuhuset. Det är lynchigt, det är fånigt och det är så mycket kroppsvätskor att du kommer att behöva flytväst för att överleva denna genrefilmsmassaker.