Utan besökare ingen filmfestival. Och utan en affisch kommer det kanske inga besökare! Som tur är har vi i år hjälp av illustratören Frida Clerhage som ritat en fantastiskt fin affisch inför Göteborgs Lilla Filmfestival 2019. Vi ville veta mer om hur hon gått tillväga för att skapa affischen och bjöd in henne på kaffe, blåbärsmazariner och ett samtal om drakar, vuxenbarn och varför man egentligen ska ta med sina barn på filmfestival.

Text: Cecilia Floris 

Frida Clerhage är inte helt säker på vad hon vill bli kallad. Efter lite dividerande fram och tillbaka mellan begrepp som designer och konstnär landar hon till slut i att illustratör är det som känns rätt. Frida Clerhage är nyutexaminerad från Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg och arbetar sen en månad tillbaka från sin nya ateljéplats vid Mariaplan i Majorna. I somras var hon med och smyckade Slottsskogen för Way Out West räkning och i vinter kommer vi se hennes sagoinspirerade världar pryda Göteborgs affischtavlor. Nu sitter hon med ett utskrivet exemplar framför sig och pekar och beskriver. Hon har ritat popcorn, barn, en filmkamera, lampor som hon tycker ger en festivalstämning och så en drake såklart. Slingrande över hela affischen går en svart remsa med prickar på.

— Jag tänkte lite såhär Alice i Underlandet-inspirerat med lite tokiga figurer och överdimensionerade växter. Och mycket detaljer, för det är min stil. Mycket prickar.

Frida Clerhage berättar att hon ganska tidigt kom på att hon ville ha med någon sorts flört med en filmrulle för att få med temat. Men den faktiska början med affischen var att rita barnen, vilket hon själv säger egentligen inte är hennes starkaste sida.
— Jag tycker att det är så svårt. Jag tycker det är svårt att rita olika åldrar och sådär. Ansiktsuttrycken kan bli fel. Det är lätt att utgå från sig själv och då är det lätt att barnen ser mer vuxna ut än vad de egentligen ska göra.

Blev det barniga barn nu eller blev det vuxenbarn?
— Jag tycker nog att det blev barn! Jag har barn själv nu också så där är det lite lättare.

Men barn skulle ritas, för det var en del av uppdraget. Som affischkonstnär fick Frida Clerhage ganska fria händer, men vissa saker skulle vara med. Till exempel de svårritade barnen, men också filmfestivalens klassiska drake. Frida Clerhage tyckte det var lite svårt att veta hur en drake faktiskt ser ut. Hon visste att hon ville ha en drake som såg snäll och glad ut, men den främsta inspirationen kom utan att hon riktigt var med på det från barndomsminnen längst in i bakhuvudet.
— En drake för mig är ganska mycket fantasy, och jag är inte så jättemycket för det. Eller jag är ju det på ett sätt, men kanske inte på det klassiska sättet. Men så testade jag att rita den och omedvetet tror jag att den ser lite ut som den här draken i Never Ending Story. Jag fick en kommentar på det ’Det är ju Falkor!’ och då tänkte jag ’ja, just det’. Honom hade jag glömt av, men det är ju faktiskt lite så draken ser ut. Så han låg där, någonstans längst bak i minnet.

”Jag gillar när det ser lite mer handritat ut, men samtidigt gillar jag den digitala grafiska delen.”

Själva bilden är blyertsteckningar blandat med sådant som Frida Clerhage har ritat på datorn.
— Jag brukar färglägga i datorn, sen tar jag in det i ett annat program så att de ser lite kollageigt ut. Det känns som att jag har brottats lite med att blanda analogt ritande, alltså att rita med pennor och sånt med den digitala biten. Jag gillar när det ser lite mer handritat ut men samtidigt gillar jag den digitala grafiska delen. Då har jag försökt kombinera det. Det gör jag mycket i mitt arbete.

När man ser affischen vill Frida Clerhage att man ska bli glad och nyfiken. Att det ska se spännande ut. Själv har hon aldrig varit på Göteborgs Lilla Filmfestival, hennes eget barn är ännu lite litet för bio, men till nästa år hoppas hon kunna ta med lilla familjen och se kortfilm för knattar.
— Men jag har ju syskonbarn som är lite äldre! De får jag dra med mig.

Varför tycker du att man ska besöka Göteborgs Lilla Filmfestival?
— Jag tycker att det är en rolig grej att gå på som inte händer jämt. Det är en speciell upplevelse för de små tänker jag. Inte bara film. Men också att man kan komma och se något utöver det vanliga!