De tre utsålda festivalvisningarna av Anori är bara början för regissören. Varje besök på en internationell filmfestival är ett steg på vägen mot att bygga upp en självständig, grönländsk filmindustri.

Text: Caroline Widenheim
Foto: Carla Orrego Veliz

I det storslagna dramat Anori utspelas TVÅ? parallella kärlekshistorier – en i nutidens Nuuk och New York, och en i sagornas och myternas värld. Det är den första grönländska långfilmen som är regisserad av en kvinna. Det är också den åttonde filmen som är producerad på Grönland med ett grönländskt team. Förhoppningen är att den ska agera draglok åt landets spirande filmindustri.

– Jag ser inte Anori som min film, utan som något vi alla gagnas av, säger Pipaluk Jørgensen, som skrivit, producerat och regisserat filmen.

Regissören Pipaluk Jørgensen.

Hon slår sig ner i en av fåtöljerna i Götas salong 4, där hon precis svarat på publikens frågor efter en av Anoris utsålda festivalvisningar. Besökarna undrade över myten som spelar en bärande roll i filmen (”den har jag själv hittat på”) och hur filmen tagits emot på Grönland (”bra, men folk var mest intresserade av var de olika scenerna spelats in”).

Efter Göteborg väntar nu Berlin, Köpenhamn och förhoppningsvis en rad andra filmfestivaler runtom i världen.

– På det sättet kan vi börja bygga upp ett nätverk med internationella aktörer som alla grönländska regissörer och producenter kan dra nytta av. Vi försöker bygga upp vår filmindustri nu, det är mycket jobb.

Pipaluk Jørgensen är ordförande för organisationen Film.gl, som består av trettio filmare från Grönland. En del är verksamma i Danmark, dit många grönlänningar flyttar för studier och jobb, men på sistone har alltfler återvänt till hemlandet. De vill starta ett filminstitut, inrätta en filmkommissionär och skapa kontaktytor för utländska produktioner som vill filma på Grönland. I dag förlorar landet många produktioner till Island, som har en likartad natur med en betydligt mer välutbyggd infrastruktur för filmproduktion.

– Det ska snart spelas in en tv-serie där som utspelar sig på Grönland och har mestadels grönländska skådespelare. Budgeten ligger på 100 miljoner kronor. Alla pengar hamnar på Island, konstaterar Pipaluk Jørgensen krasst.
Ett stort steg på vägen är en filmfond för ursprungsfolk i Sápmi, Sibirien, norra Kanada, Alaska och Grönland, kallad Arctic Indigenous Film Fund. Fonden har hittills fått stöd från det samiska filminstitutet, norska filminstitutet och kanadensiska mediefonden. Målet är att kunna dela ut tio miljoner kronor per år, vilket skulle innebära ett stort uppsving för de grönländska filmare som i dag kämpar för att finansiera sina filmer. Pipaluk Jørgensen, som spelade in Anori för 1,4 miljoner danska kronor, säger att fonden kommer att bli avgörande för att få ut de nordliga ursprungsfolkens berättelser.

– Vi har alla varit koloniserade och får börja på noll. Trots att vi grönlänningar fortfarande är danska medborgare får vi inte söka pengar från det danska filminstitutet.

Förutom att bygga en ekonomiskt hållbar industri vill Jørgensen att grönlänningarna själva ska få chansen att berätta sina egna historier.

– Det gängse perspektivet har varit den vita mannens. Han reser norrut och träffar inuiter eller samer som antingen är fulla hela tiden eller är några slags mytiska, exotiska figurer. Min film innehåller flera traditionella inslag och har starka kopplingar till grönländska myter. Huvudpersonens mamma framför en traditionell dans. Men hon gör det under en vanlig familjemiddag, för att det helt enkelt är något hon är bra på. Det handlar inte om att hon ska få kontakt med några andar eller något annat mystiskt.

Anori visades på Göteborg Film Festival 2019 som en del av sektionen Nordic Light.