YOU TALKIN’ TO ME? Här tar vi hjälp av karaktärer som prinsessan Leia, Dirty Harry och Antonius Block för att utsätta festivalaktuella personer för frågecitat från kända filmer. Denna gång Susanne Heinrich, som gästar Göteborg med sin underbart skruvade och filosofiska debutfilm Aren’t You Happy?

Text: Erik Eje Almqvist

Aren’t you a little short for a stormtrooper?

– Jag är 168, men ibland känner jag mig kort och oigenkännlig. Andra dagar, som efter en god natts sex eller efter att jag fått uppmärksamhet för min film, känner jag mig jättelik. Dagen efter att jag fött barn kände jag mig fyra meter lång.

You’ve got to ask yourself one question: Do I feel lucky? Well, do ya, punk?

– Jag har inga pengar och lever väldigt minimalistiskt, men jag har själv valt att ha det så. Och jag tror att man blir lycklig om man får välja sina omständigheter själv. I fjol flyttade jag från Berlin till Leipzig, där jag och min tvååriga dotter bor i ett anarkistiskt feministkollektiv med fem vuxna och två barn. Jag hade letat länge efter ett sånt sammanhang. Så ja, jag är väldigt lyckligt och privilegierad.

You know how to whistle, don’t you Steve? You just put your lips together and blow.

– Av någon anledning visslar jag alltid ”Rudolf med röda mulen” när jag är full. Annars är jag med i ett technopunk-band som heter Hysterische Milfs, och består av mammor som skriker saker som folk sagt till oss: ”Åh, att vara mamma, är det inte meningen med livet?” ”Ammar du fortfarande?” ”Har du redan börjat jobba igen?”

If there’s something weird, and it don’t look good, who you gonna call?

– Min mamma eller min bästa vän Anna. Hon sjunger också i Hysterischen Milfs och är den modigaste personen jag vet. Hon adopterade sin första son från Burundi, han är döv och hon kämpar nu för att han ska få gå kvar i sin skola. För flera år sen bestämde hon sig för att sluta jobba för pengar. Istället lever hon på bidrag och arbetar oavbrutet med politiska underground-projekt för att förbättra samhället.

Vem är du?

– Jag debuterade som författare vid 19 och gav ut fyra böcker innan jag förlorade förmågan att skriva när jag var 25. Allt kändes bara irrelevant, sentimentalt och narcissistiskt. Det hör ihop med att jag fick ett sent feministiskt och politiskt uppvaknande. Jag tänkte att jag skulle kunna hitta tillbaka till skrivandet genom att göra ett filmmanus. Nu är filmen färdig, och jag tror faktiskt att det funkade. Jag fick en ny röst genom filmen.

Hey Johnny, what are you rebelling against?

– Först och främst kyrkan. Att växa upp som barn till en präst och en prästdotter var för jävligt. Allt handlade om hur man skulle vara en bra människa, och man kände sig hela tiden övervakad: Gör jag rätt? Tänker jag rätt? Skam är fortfarande dominerande i min repertoar av känslor. När jag blev äldre använde jag sex som ett sätt att revoltera och emancipera mig från mina föräldrar. Lustigt nog fick jag häromdagen ett stort filmpris som delas ut av en kristen jury. Jag trodde att de skulle skrämmas bort av filmens alla penisar och grejer. Men de skrev en fin motivering som visade att de förstått att filmen handlar om strukturer.

Frågorna kommer från, i tur och ordning, prinsessan Leia i Stjärnornas krig, Harry Callahan i Dirty Harry, Marie ”Slim” Browning i To Have and Have Not, Ray Parker Jr i Ghostbusters, Antonius Block i Det sjunde inseglet och Mildred i Vild ungdom.

Aren’t You Happy? har nordisk premiär på Göteborg Film Festival. Susanne Heinrich finns på plats under premiären.