I kväll invigs Göteborg Film Festival med Miia Tervos fantastiska långfilmsdebut Aurora. Vänta dig romantik, svart humor och sprudlande energi när en alkoholiserad festprisse träffar en iransk flykting på den lokala grillen och bestämmer sig för att hitta en fru åt honom.

Text: Caroline Widenheim

Regissören Miia Tervo skrev manuset till en långfilm redan för tio år sedan då hon var nyutexaminerad från filmskolan i Helsingfors. En svart komedi om en ung tjej i finska Lappland som brottades med alkoholmissbruk. Miia Tervo var övertygad om att den finska filmen behövde uppdatera sin klichétyngda bild av vem som är missbrukare och hur missbruket ser ut.

– På film är alkoholisten ofta en medelålders man som löper amok med en yxa och förstör för alla omkring sig. Det finns däremot inga berättelser om unga kvinnor som är alkoholister, säger Miia Tervo.

Hur kommer det sig att filmen inte blev av då – för tio år sedan?

– Jag hade mest jobbat med dokumentärer. Produktionsbolagen ville att jag skulle göra någon mer kortfilm för att visa att jag kan göra fiktion. Så jag koncentrerade mig på annat ett tag. Under tiden träffade min kusin en flyktingkille i mataffären och blev kär i honom. Jag funderade på att göra en film av deras kärlekshistoria istället, men så småningom började de två berättelserna flyta ihop. Det här var innan flyktingkrisen 2015, då attityderna mot flyktingar började förändras i Finland.

Påverkade flyktingkrisen hur du såg på berättelsen?

– Nej. Kärnan är fortfarande en kärlekshistoria. Jag ville hålla mig borta från det politiska och koncentrera mig på den mänskliga erfarenheten. Jag vill inte ha några åsikter i min konst. Det hade varit lätt att lyfta flyktingperspektivet och den delen av hans historia, men det är inte centralt för filmen.

Filmen är väldigt rolig. Skulle du kalla den en komedi?

– En mörk, romantisk komedi, om jag måste placera den i ett fack. Men jag skulle föredra att inte göra det. Inom litteraturen pratar man aldrig om så snäva genrer. Är det för att filmer måste gå att sälja? Hursomhelst var det ju också en målsättning att skildra missbruk på ett nytt sätt. I finska filmer har man visserligen behandlat alkoholism med mörk, depressiv humor, men det har inte gjorts komedier som innehåller ljus, förlåtelse, acceptans – och kärlek. Karaktärerna i Aurora är inga offer.


Varför inte?

– Om någon trakasserar huvudpersonen Aurora så kan hon försvara sig. Hon kan ta hand om sig själv. Så vill jag se på människor. Därmed inte sagt att det bara är för kvinnor att säga emot om de blir ofredade, eller att det inte finns tragiska situationer där människor faktiskt är offer. Men man kan vara utsatt utan att vara svag. Det är vad filmen handlar om: hur man hanterar problem som dyker upp i livet.

Aurora har världspremiär när den inviger festivalen i dag, fredag 26/1. Miia Tervo, filmens producent Max Malka, huvudrollsinnehavarna Mimosa Willamo och Alir Escandari är på plats under invigningen. Miia Tervo deltar också i ett publiksamtal efter visningen.