Kameraantikvarien och filmpoeten Mark Jenkin är i Göteborg med sin emotsedda eremitskräckis Enys Men, och några timmar före premiären satte han sig ned med Göteborg Film Festival och berättade ingående om dieselaggregat, sitt unika konstnärskap och om den där gången han och Radiohead-sångaren Thom Yorke tog skydd i en gruva.

Cornwall-bördiga Mark Jenkins film Bait slog ned som en bomb 2020. Med kornigt svartvitt foto och okonventionellt klippningsarbete berättades historien om en pittoresk fiskeby där två bröder står på varsin sida i valet att antingen fortsätta att hänge sig åt det nedärvda men framtidslösa fiskeyrket, eller tjäna pengar på båtturer för rika sommargäster. Filmen nominerades till flertalet prestigefyllda priser och kammade hem en BAFTA för bästa debutfilm.

Efter världspremiären i Cannes förra året reser nu Mark Jenkin runt med den efterlängtade filmen Enys Men, ett filmpoetiskt mästerverk om en eremitbotaniker som är strandad på en öde ö i Atlanten utanför Cornwalls kust. Men Jenkin berättar att premiären på den anrika Quinzaine-biografen var allt annat än rofylld:

– När vi satte oss i bänkraderna på premiären visades namnen på alla regissörer som haft sina premiärer på den biografen. Min producent grep tag i min axel och viskade: ”Du är i gott sällskap, Mark”. Jag vet att han menade det som att jag har gjort bra ifrån mig, men jag kände snarare: ”Vad fan har jag gett mig in på?”

Huvudpersonen i Enys Men, en roll som kort och gott tituleras ”The Volounteer”, spelas av Mark Jenkins partner Mary Woodwine, och det är hennes alienation och eskalerande vansinne som vi får följa på den ogästvänliga och hemlighetsfulla ön. Mark Jenkin jobbar med ett litet crew, som han själv kallar ”friends and family”, och när filmen spelades in i slutet av pandemin beskriver han det som en uppsluppen process med sina närmaste kompisar.

När filmen Drive My Car kom ut ifjol var det många kritiker som tillskrev filmens röda SAAB 900 Turbo en huvudroll, och man kan med säkerhet anta att 2023 års mekaniska filmstjärna är det vrålande dieselaggregat som The Volunteer drar i gång varje kväll för några timmars elektricitet. Med hjälp av Jenkins mästerliga ljudarbete försätter det öronbedövande dånet oss i skräcken att inte kunna höra vad som sker utanför den isolerade stugan – ett oroväckande diegetiskt inslag som ligger kvar i minnet långt efter att filmen tagit slut.

– Vi letade faktiskt rätt länge efter det perfekta dieselaggregatet, jag hade en väldigt klar vision om hur det skulle se ut och hur det skulle låta. Till slut hittade vi ett på eBay som verkligen såg helt perfekt ut, och dessutom gav det ifrån sig ett närmast perfekt ljud för ändamålet. Jag filmar med en gammal kamera från 1973 och lägger på allt ljud i postproduktion, så jag spenderade många timmar med att spela in ljudet för aggregatets olika faser.

Förra året jobbade Mark Jenkin med bandet The Smile som består av Jonny Greenwood och Thom Yorke från Radiohead. Samarbetet resulterade i två musikvideor – en där Thom Yorke, sotig i ansiktet och iförd regnkläder, enträget tar sig igenom en mörk gruvgång. Den klaustrofobiska kortfilmen bär många av Jenkins signaturer: monokrom film, ryckig klippning och kusliga gruvarbetare.

– Deras manager hörde av sig till mig precis när bandet var nystartat. Tyvärr var det precis när vi skulle börja spela in Enys Men, så jag var tvungen att säga nej på grund av tidsbrist. Men så fort jag hade lagt på luren ångrade jag mig och sa till Mary: ”Jag tror att jag precis tackade nej till att jobba med Thom Yorke och Jonny Greenwood”.

Thom Yorke är dedikerad cineast, och förutom att ha komponerat verk åt bland andra Luca Guadagnino har han en vana att bjuda in olika regissörer att skapa musikvideor. Jonny Greenwood har komponerat soundtrack till några av filmvärldens allra namnkunnigaste – Paul Thomas Anderson, Jane Campion och Lynne Ramsay. Mark Jenkin beskriver det således som enorm tur att bandet hörde av sig igen ett år senare.

– Vi filmade videon till Skirting on the Surface i samma gruva som vi precis hade varit i för Enys Men. Under de tre dagarna vi spelade in drabbades Cornwall av den värsta stormen på flera år, men där nere i gruvan var det komplett mörker och total tystnad, så vi fann ro att kunna gömma oss från stormen där nere. Jag hade sagt till Thom att jag inte hade några som helst idéer på narrativ till videon, men att jag däremot hade tillgång till en riktigt bra gruva, och det var det enda som krävdes.

Mark Jenkin ser fram emot de göteborgska reaktionerna på Enys Men, men är medveten om att filmen tidigare har orsakat många diskussioner. Detta tar han däremot med ro:

– Jag vet att mina filmer inte är för alla, men om Enys Men skapar diskussion kring filmkonst är det strålande. Även om någon säger att de inte fattade någonting av filmen så snackar de i alla fall om den, och då är jag nöjd.

Intervju och text
Erik Toresson Hellqvist