I går förvandlades Tjolöholms slott till biosalong när Lars von Triers Melancholia visades. Under festivalens lyxigaste filmvisning bjöds gästerna på champagne och fick en guidad tur på slottet.

Text: Caroline Widenheim
Foto: Carla Orrego Veliz

Melancholia har kallats en av tidernas bästa undergångsfilmer av apokalypsfilmnestorn Peter Szendy. Vid sidan av celebriteter som Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourg och Kiefer Sutherland samt isplaneten som hotar att krossa jorden är inspelningsplatsen Tjolöholms slott filmens starkast lysande stjärna. Därför bussade Göteborg Film Festival i går ut drygt 80 besökare till slottet för en guidad tur på slottet och en visning av Melancholia.

Anledningen till att Lars von Trier valde Tjolöholms slott var att det är relativt modernt. Färdigställt 1904 kunde det lättare ikläda sig rollen som amerikanskt skrytbygge än ett vitrappat 1500-talsslott.

Med på resan var Jonas Eskilsson som arbetade som andre regiassistent under filminspelningen. Till hans arbetsuppgifter hörde att få skådespelarna till sminklogen i tid och att hålla borta nyfikna autografjägare från Kirsten Dunsts stuga på vid Ronnums herrgård utanför Vänersborg. Väl på Tjolöholms slott visar han runt i trädgården där systrarna Justine (Kirsten Dunst) och Claire (Charlotte Gainsbourg) spanar på planeten som är på väg mot jorden medan de äter sina sista frukostar. Han förklarade även ett typiskt von trierskt uttryck.

– Det finns vissa bilder i filmen, som ”Ophelia” av Mallais och ”The return of the hunters” av Bruegel. Men poängen är inte att man ska fatta alla referenser. Man ska bara känna att bilderna är kopplade till något slags urmyt och väcker något inom en. Då är det ”rövmytologiskt”, enligt Lars von Trier.

Stjärnkikarna stod framme för besökarna 

I trädgården hade föreningen Science Safari ställt upp ett antal stjärnkikare. De täta snömolnen skymde tyvärr alla riktiga stjärnor, så Science Safari hade istället riktat stjärnkikarna mot de bilder av Andromedagalaxen som man ställt upp allra längst bort i trädgården. På insidan tog slottsintendent Magdalena Kasper över. Hon visade badrummet där Kirsten Dunst, uttröttad av sin egen bröllopsfest, slänger av sig bröllopsklänningen och lägger sig i badet:

– Filmteamet fick släpa upp såväl badkar som vatten hit. De originalbadkar vi har här kan vi inte fylla utan att riskera att de springer läck och orsakar vattenskador i halva huset.

Före filmvisningen bjöds besökarna på smörrebröd och bubbel, med stränga förmaningar från slottspersonalen att inte ställa ifrån sig några glas på originalinredningen.

En av besökarna som köpt biljett till specialvisningen var Eva Martinsson, som varit på i princip varenda filmfestival sedan starten.

– Jag har alltså sett det mesta, men när jag hörde om den här visningen tyckte jag att det lät som ett så spännande arrangemang. Egentligen skulle jag åkt hit med två vänner, men när biljetterna släpptes fungerade inte deras dator. Så jag fick åka ensam, men det gör mig ingenting. Jag har inte sett Melancholia förut. Det ska bli helt fantastiskt att få se den i den här miljön.

När filmen startade hade det hunnit mörkna och hela slottsparken var inbäddad i ett tjockt snötäcke. Wagners preludium till operan ”Tristan och Isolde” dånade ur högtalarna. Snart sågs bröllopsgäster strömma ut över trädgården vi precis hade traskat över. Kiefer Sutherland ställde upp sin stjärnkikare på terrassen strax nedanför avsatsen där Science Safari visat sina. Snart dök isplaneten Melancholia upp, gestaltad av det vi just fått veta är en superstark lampa från inspelningen av Rymdimperiet slår tillbaka.

 

När vi promenerar ner till bussen efter visningen är det tydligt vad som gjort starkast intryck på besökarna. En av dem utbrister:

– Slottet! Så fantastiskt vackert.