“Det kändes som ett band många hade gått och väntat på”, säger dokumentärfilmaren Christine Franz om den brittiska arbetarklassens verkliga talespersoner – den medelålders electropunkduon Sleaford Mods. I hennes dokumentär Bunch of Kunst får vi komma under den svettiga huden på vad Iggy Pop har kallat världens bästa rock’n’roll-band.

När hörde du Sleaford Mods första gången och vad var ditt intryck av bandet?
– En vän kom till mig med deras skiva “Austerity Dogs” i slutet av 2013 och sa ‘Jag tror att detta kommer att bli ditt nya favoritband, du vet bara inte om det än”. Han hade rätt! Jason Williamson och Andrew Fearn hade allting: den udda stilen som refererade både till mod och punk, den breda East Midlands-dialekten, de minimalistiska beatsen och så texterna förstås – så arga men samtidigt så roliga. Det kändes som ett band många hade gått och väntat på. De var superlokala men samtidigt universella. Texter om meningslösa jobb, kass politik och ytlig kändiskultur. Jag tror många kan relatera till det. Vår idé med filmen var att göra den DIY och rå – precis som bandet är – inte visa någon rosaskimrande version av musikbranschen. Vi ville försöka fånga det långa och hårda arbetet som de har lagt ner för att komma dit de befinner sig idag, säger Christine Franz.

Beskriv en spelning med Sleaford Mods för någon som aldrig hört eller sett dem.
– Svettigt, högljutt och katartiskt. Punk utan klyschor.

Steve Underwood verkar vara så mycket mer än bara manager. Vad har han för roll i bandets framgång?
– Han tar bokstavligt talat hand om allting för bandet och verkar aldrig sova. Han var det enda som trodde på dem när de fortfarande spelade för en publik på fem personer på den lokala puben. Han har ett stort nätverk i den europeiska punkscenen och hade tidigt idén att de skulle spela runt om i Europa för att göra sig ett namn där. Det blev snabbt klart för mig att han var en viktig del av bandets historia.

Det är ganska sällsynt att artister får sina stora genombrott när de är i 40-årsåldern. Varför har just Sleaford Mods lyckats?
– Som Steve Underwood brukar säga: “Hårt arbete, ihärdighet och total dedikation”. Jag tror det skiner igenom.

Finns det till och med en fördel med att de inte är i 20-årsåldern?
– Deras ålder är en av flera saker som gör att de sticker ut i dagens polerade musikbransch. De hade inte heller kunnat skriva de texter de gör utan en lång erfarenhet. Det krävs många år av frustration och många misslyckade bandförsök för att komma fram till Sleaford Mods-formulan. Åldern gör också att de inte bryr sig om allt trams som finns i showbusiness. De har en massiv bullshit-sköld och kommer alltid att göra sin egen grej.

Text: Anders Calderon