Godmorgon,

Bara ett par månader efter den offensiva USA-lanseringen med nordic noir-nisch kraschade Viaplay-aktien totalt i måndags. En kursrörelse som måste beskrivas som en av den svenska filmbranschens mest dramatiska händelser under 2000-talet. I söndags var en Viaplay-aktie värd 225 kronor. Idag är den värd strax över 60 kronor. Men vad spelar det för roll för andra än aktieägarna, kan man såklart fråga sig? 

Svaret är att kraschen är det tydligaste inhemska tecknet på att strömningsboomen är över. Under det senaste decenniet har det pågått en aggressiv kapplöpning om dominans på strömningsmarknaden. Efter att (i sammanhanget) lilla Netflix tog täten har många av världens allra största företag radat upp sig på startlinjen: Apple, Google, Disney, Verizon, Facebook, Amazon, Tencent och många fler. Att dessa globala giganter har riskerat perversa summor pengar på att vinna marknadsandelar beror på att striden egentligen handlar om den globala publikens uppmärksamhet och tankevärld. Med det som mål har pengar inte varit ett problem – särskilt som pengar har varit i stort sett gratis i de senaste femton årens lågräntemiljö.

På flera sätt har publiken varit vinnarna på strömningskriget. Enorma mängder högbudgeterat tv-drama har pumpats ut på lågt prissatta abonnemangstjänster. Samtidigt har många upplevt sig översköljda av strömlinjeformat tre plus-content – det är just för att erbjuda konstnärligt bångstyriga alternativ till denna välproducerade men sömniga mittfåra som vi driver Draken Film. 

Men nu verkar allt ändrats. Med Putins krig och baksmällan efter pandemipolitiken har en nollräntedopad stömningsmarknad med ensidigt tillväxtfokus tvingats börja snegla på resultatprognoserna. Och där finns det inga goda nyheter, varken i USA eller Sverige. Under våren har Disney tvingats göra sig av med 7 000 anställda, och det var bland annat den långsamma implementeringen av ett ”kostnadsbesparingsprogram” som föranledde Viaplay-raset. 

I sina artiklar om Viaplay-krisen har en rad medier kallat in Jan Scherman som expertkommentator. ”Man anser att bolaget blöder ymnigt och så vill man inte lägga på förband utan man vill kapa.”, säger han exempelvis till Aftonbladet. 

När det handlar om medieaffärer ombeds ofta Scherman att kommentera. Det är väl rimligt i just det här fallet. Få personer vet så mycket om att blöda pengar på strömningsmarknaden som Scherman, efter att han som vd för TV4-gruppen först köpte Cmore för tre miljarder, meddelade att han skulle sluta när det hela gick med vinst, men ändå hoppade av när förlusterna fortsatt och årligen räknades i hundramiljoners-klassen.

Ibland är inte de största affärerna de bästa. Just Jan Scherman kritiserade för några år sedan att Draken Film gått med en sammanlagd förlust på en miljon kronor under de första fem åren. Till skillnad från andra svenska streamingtjänster, som Cmore och Viaplay, utmärker sig dock Draken Film för att återkommande visa svarta siffror.

Kanske är det bra att fokusera på bra film istället för att försöka tävla med Jeff Bezos. Men i dagens marknad är det såklart tufft för alla, stora som små. Om du inte redan gör det, prenumerera på Draken Film. Vi lovar att aldrig söka riskkapital för att försöka ta marknadsandelar i USA eller göra obetänksamma miljardförvärv. Vi kommer bara fortsätta försöka göra den svenska filmkulturen lite bättre, roligare och mer mångsidig.

Hälsningar från Järntorget,
Jonas