Hej,

Åh djurvärldens proletär 

hur många gånger din vikt har du burit

Allt mervärde du ger upphov till

och allt löje du får i gengäld

När piskan inte viner dinglar moroter

som en ouppnåelig belöning

och hästens jämlike blir du aldrig

Vilket öde för ett kreatur

Jag kan ta dina korgar nu 

I diktsamlingen Åsnans år liknar Athena Farrokhzad åsnans position vid arbetarklassens. Den arbetar hårdast av alla, men blir hånad, dumförklarad och utskrattad. Att det är tufft att vara åsna bekräftas av det senaste årets filmiska åsnekaravan. Tre av förra årets mest omtalade filmer satte åsnor i centrum, och det gick inte särskilt bra för någon av dem. I Ruben Östlunds Triangle of Sadness slår Henrik Dorsins strandade techmiljardär ihjäl filmens åsna, och inte heller i Martin McDonaghs The Banshees of Inisherin eller Jerzy Skolimowskis Eo överlever hovdjuren till eftertexterna. Åsnans död är ett återkommande motiv också för Farrokhzad (som till skillnad från Skolimowski inte transkriberar åsnans skri som ”eo” utan som ”iiiiiiiiii o iiiiiiiii o iii o”):
 

När en åsna dör, säger jag till min dotter

måste man låta kadavret ligga kvar

tills flocken sörjt klart och självmant lämnar sin kompis

Till slut går det upp för dem, säger min älskade

vem som är död och vem som ännu andas
 

I Åsnans år berättar Farrokhzad också om den första åsnan som landsteg i Amerika med Columbus och djur som smugglats i tunnlar till Gaza. På så sätt relaterar  hon också åsnan till kolonialismen, rasismen och den globala ojämlikheten. Det är alltså ett omfattande idékomplex som Bahar Parsrefererar till när hon inleder sin senaste kortfilm Åsnelandet med ett citat från just Åsnans år. Det är citatet längst upp i veckobrevet hon använder, det där med ”djurvärldens proletär”. Vi premiärvisade Åsnelandet på Göteborg Film Festival i vintras, precis som vi visat de två tidigare kortfilmerna i Pars trilogi om strukturell rasism: Rinkebysvenska och Turkkiosken. Nu visar vi alla tretillsammans på Draken Film.

Det är fint att se de tre korta dramakomedierna i följd. I en intervju svarar Bahar Pars på Isabella Kubitsky Torningers fråga om varför hon angriper rasismen med komik: ”Jag tror jag gjorde det innan jag var medveten om det, som ett sätt att förhålla mig till tunga ämnen. Det är ju en form av aktivism – vem orkar prata om rasism liksom? Så då måste man tänka om, vända vrida, skruva till.”

Också Athena Farrokhzad vänder, vrider och skruvar till sin åsnetematik på ett stundtals ganska komiskt sätt. Inte minst när hon utgår från engelskans donkey-synonym ”ass” och diktar om en fyrbent Rote Armee Fraktion:

Djurens befrielse måste vara vårt eget verk

Åsnan har inget annat att förlora än sina korgar

liksom flugan borde sluta drälla runt

och gnälla över fälla och smälla

Denna gång blir det knytkalas

medtag det ni önskar äta och drick

Väl mött, Radical Ass Fraction (r) 

Hälsningar från hagen,
Jonas

Veckans tips:

Bahar Pars x Draken Film

Med anledning av att vi lanserar hennes kortfilmer har vi också bett Bahar Pars gästkuratera Draken Film. Hon lyfter bland annat fram Ana Lily Amirpours A Girl Walks Home Alone at Night och kallar Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna för ”Magnifique!”.

New Order

I Åsnans år knyts mycket förhoppningar till åsnornas uppror. En mer svartsynt bild av hur revolutionen äter sina barn finns i Michel Francos kontroversiella och tankeväckande New Order, där ett societetsbröllop stormas av upprorsmakare med törst på både pärlor och blod. Denna uppgörelse med ett perverst klassamhälle och det hänsynslösa våldet som utmanar det är en filmisk chock som jag har funderat väldigt mycket på sedan jag såg filmen i Venedig för ett par år sedan.

Subversiv mainstream

I veckan gick författaren Cormac McCarthy bort, som nog många har en relation till främst genom de populära filmatiseringarna av The Road och No Country for Old Men. A. A. Dowd förklarar hur McCarthy påverkat filmkulturen under den härliga rubriken ”How Cormac McCarthy Made Mainstream Movies So Subversively Cruel”.

Göteborg Film Festival i Transylvanien

Är du i Transylvanien? I så fall har du chansen att se riktigt bra nordisk film. Just nu pågår festivalen Transilvania International Film Festival i Cluj. Varje år ger de en gästande festival ett ”carte blanche” för att kuratera en sektion. Tidigare har de bjudit in filmfestivalerna i San Sebastian och Wroclaw, och i år fick vi frågan. Självklart tackade vi ja, och har satt ihop ett program med några av våra favoriter från GFF 2023. Totalt blev det tio nordiska filmer. Kolla in urvalet här.