Besökare
Industry
För fem år sedan hyrde jag och mina kollegor Mirja Wester och Andreas Degerhammar ett hus bakom Fårö krukmakeri, och eftersom det hade en så trevlig terrass på baksidan började vi bjuda in till ett familjärt trädgårdsmingel under Bergmanveckan. Sammankomsten blev snabbt en tradition. Från början var det ett väldigt litet evenemang, men med många minnesvärda stunder med Bergmanveckans olika gäster. Mest betydelsefullt för mig var när min dotter Harriet häromåret fick träffa ”stora Harriet”, som då var festivalens hedersgäst och såklart inspirerat till vårt namnval (det är många små Liv, Bibi och Max som tultar runt under Bergmanveckan – däremot har jag än så länge inte hört någon cineastförälder ropa på sin lilla Erland).
Med åren har vårt mingel växt till en ganska stor fest som numera badar i sponsrade Campari Spritz, Bergman-svärmande filmskapare och Fårös magiska kvällsljus. Men i år var första gången som det inte var någon av Bergmans gamla medarbetare på plats, varken på minglet eller på festivalen i sig. Hans viktigaste samarbetspartners blir ju tyvärr både tröttare och färre, år för år.
Däremot fick vi veta ny intressant bergmaniana om huset! I takt med att trädgårdsminglet växt till en sommarfest har vi nämligen märkt att grannen Solveig blivit lite irriterad på alla skrålande skådespelare och fnittrande filmvetare, så i år bjöd vi in henne till festen. Efter ett par drinkar berättade hon att husets tidigare ägare var ingen mindre än Per Nyström, den guldbaggebelönade ljuddesignern som samarbetade med Bergman i hans sista film Saraband. Så det är faktiskt inte omöjligt att dämonregissören själv suttit där på baksidan och lyssnat på Bach medan solen långsamt sänkte sig ner i Alnäsaträsk.
I övrigt har Bergmanveckan varit full av inspirerande programpunkter och spännande möten. För mig var höjdpunkterna att få höra Audrey Diwandiskutera intimitetskoordinatorer, lyssna på Asghar Farhadis reflektioner om när i karriären det är bäst att få ett stort erkännande, och att själv få återse och hålla ett samtal med Ingmar Bergman Competition-vinnaren Marian Mathias på Sudersandsbion.
Sommarhälsningar från Fårö,
Jonas
Bergmantatueringar
En av festens deltagare var nytatuerad. Magnus Almqvist är maskinist på Draken under Göteborg Film Festival, och på Bergmans egen bio på Dämba under Bergmanveckan. När han rullade upp skjortärmen såg jag en Bergmansk jävul hånflina mot mig. Jag såg även Magnus i trevligt samspråk med Jimmy Olsson, den Bergmantokige regissören som sedan tidigare har en likadan dämontatuering. Titta på Olssons filmer här.
Sudersandsbiografen
Med sin tekniska spetskompetens har Mattias Mattsson i många år varit en av Göteborg Film Festivals viktigaste medarbetare. På somrarna driver han Sudersandsbion på Fårö, och de har ett riktigt fint program i år. Utöver emotsedda premiärer som Barbie och Oppenheimer tecknar de en intressant Sverigebild med ett underskruvat klassikerprogram. Kolla in Sudersandsbiografens sommarprogram här.
Fårö och Ingmar Bergman. Ett möte.
Bergmans relation till Fårö har beskrivits av filmhistoriker, kritiker och inte minst av Bergman själv i självbiografin Laterna Magica. Men nu har Fåröborna själva beslutat sig för att ge sin bild. Fårö Hembygdsförening har precis gett ut boken Fårö och Ingmar Bergman. Ett möte., som på ett både jordnära och högtflygande sätt beskriver Bergmans relation till denna speciella plats.
Spencer
Ingmar Bergman var som bekant en fena på att berätta om kvinnors liv – kanske för att han egentligen mest berättade om sitt eget? En annan mästerlig och manlig kvinnoskildrare är i alla fall den chilenske regissören Pablo Larraín. På senare år har han särskilt intresserat sig för kändisar: i Jackie är det Natalie Portman som gestaltar Jackie Kennedy. I Spencer, som vi just släppt på Draken Film, är det Kristen Stewart som spelar Lady Diana. Streama Spencer på Draken Film.
Stäng