Hej,

En kväll för många år sedan stod jag utanför en mexikansk restaurang i Palm Springs när en ung man med hög frisyr kom fram till mig och frågade om eld. Det var den kanadensiska regissören Xavier Dolan, och vi stod där en stund och såg ut över det kaliforniska landskapet, där de enorma palmträdens siluetter avtecknade sig mot San Jacinto-berget.

Då var Xavier Dolan tjugoett år gammal, hade precis regisserat sin andra långfilm Hjärtslag och var känd som filmvärldens coolaste underbarn. Jag var tjugosju och älskade både Hjärtslag och den stilsäkra Jag dödade min mamma som han debuterat med året innan efter ett manus han skrev som 16-åring. När vi stod där bland palmerna berättade han om sin nästa film Laurence Anyways, och de kommande åren skulle han bland annat regissera Tom At the Farm, Mommy och Inte hela världen?. Men nu är det nog. Som 34-åring har han tröttnat, berättar han i El País, och fick cineastinternet att explodera med citat i stil med att ”konst är värdelöst och film är ett slöseri med tid”. Dolan kände sig felciterad och tydliggjorde vad han menade i ett inlägg på Instagram, men han står fortsatt fast vid att han ska sluta med film.

Att en framgångsrik filmregissör avslutar sin karriär vid 34 är väldigt ovanligt – det är en ålder där de flesta inte ens kommit igång. I vårt talangprogram Nordic Film Lab är flera av deltagarna äldre än så, och de är i de flesta fall på väg att göra sin första långfilm. Enligt de senaste siffrorna jag hittade rörande svensk debutantstatistik debuterar männen vid 37 och kvinnorna vid 42. Jag kan nästan inte komma på några exempel på filmskapare som slutat lika tidigt som Dolan. Charles Laughton var visserligen 36 när han gav upp filmregin efter Trasdockan, men det var den enda filmen han regisserade och den sågs i sin samtid som ett kommersiellt och konstnärligt fiasko. Jean Vigo var bara 29 när han regisserade L’Atalante 1934, men att det blev hans sista film berodde inte på filmtrötthet utan på att han samma år dog i tuberkulos. Fler är exemplen på filmskapare som fick fart på sina karriärer långt senare i livet. Michael Haneke var 47 när han långfilmsdebuterade med Den sjunde kontinenten, Claire Denis var 42 när hon gjorde sin första långfilm Chocolat och Andrea Arnold tog hem The Ingmar Bergman International Debut Award på Göteborg Film Festival med Red Road som 45-åring.

Frågan är vad Xavier Dolan ska göra nu? På Instagram uppger han att han ska ägna sig åt sin hälsa, sina vänner och sin familj. Men om vi blickar bakåt hittar vi flera anledningar att inte tro på beskedets slutgiltighet. 49-årig Steven Soderbergh gick i pension 2013, men gjorde comeback fyra år senare, och filmskapare som Hayao Miyazaki, Clint Eastwood och Terry Gilliam har upprepade gånger meddelat sin pension för att sedan ändå återvända till registolen.

Så jag tror faktiskt att han kommer återinträda från sin pensionärstillvaro inom en inte alltför lång tid. Ska vi gissa på en queer remake av Jules och Jim lagom till Truffauts 100-årsdag 2032?

Varma sommarhälsningar,
Jonas

Veckans tips:

Hélène & Mathieu

Nu har vi släppt Emily Atefs urstarka drama för strömning. Missade du Hélène & Mathieu på bio är det hög tid att följa med Vicky Krieps till Norge. Se Hélène & Mathieu på Draken Film.

Sanna mödrar

När vi kuraterade en japansk fokussektion på Göteborg Film Festival var Naomi Kawase den viktigaste japanska gästen, och jag höll ett långt samtal med henne på Pustervik. Då var hon aktuell med Still the Water som gjorde stor succé på festivalen det året. Nu har vi dessutom släppt hennes senaste film Sanna mödrar på Draken Film.

Sick of Myself

En av de mest omdebatterade filmerna på den senaste Göteborg Film Festival var norska Kristoffer Borglis svarta komedi Sick of Myself, som nu fått biopremiär. Är det ett perverst exempel på oljedopad narcissism förklädd till samhällskritik, eller en briljant avklädning av den privata uppmärksamhetsekonomin? Hur som helst träffar Oscar Westerholms rätt när han beskriver den som ”äckligt effektiv”.

IP:n i leksakslådan

Jag är en av dem som älskade den första, 2001-refererande trailern och sedan dess verkligen sett fram emot Greta Gerwigs tolkning av Barbie. Men efter att ha läst Alex Baraschs utmärkta New Yorker-artikel om Mattels kommande leksaksexploatering blir även jag orolig för att den här vidrigt IP-fokuserade branschandan kan få Xavier Dolan att hålla sig borta för gott.