Kära filmvänner,

Ruben Östlund står och skäller ut publiken på en biograf i Göteborg under en visning av Triangle of Sadness. Han gormar och skriker, nappar åt sig en kvinnas mobiltelefon, och kastar till och med ett glas vatten på en biobesökare innan han stoppar visningen och i vredesmod rasar ut från biografen. 

Det här skeendet är inte på riktigt, utan något Ruben Östlund hittade på efter att vi hade samlat ihop ett gäng statister för att göra en film. Målsättningen är att initiera ett samtal om hur vi beter oss i biografrummet och vilket ansvar vi har för varandra i biografen som socialt rum. Filmen pekar i sin tur framåt mot föreställningen This Is Cinema! som vi ska genomföra på Draken under den 46:e Göteborg Film Festival, där Ruben Östlund, som är festivalens nye hedersordförande, ska regissera publiken. För att få köpa en biljett måste du svara på några av Rubens frågor – bland annat om vem du röstar på, hur mycket du tjänar och när du grät senast.

Biografbeteende är något som engagerar. För några år sedan gjorde till exempel Sveriges Radio en etikettguide tillsammans med sina lyssnare, som bland annat innehöll reglerna ”under film-trailers visar vi respekt för dom som vill avnjuta dom” och ”applåder efter avslutad film undanbedes.” Och just biografetikett har alltid varit en het potatis, allt sedan biografen instiftades som ett nytt offentligt, arbetarklasskodat rum som dessutom var tillgängligt för kvinnor, vid ett sekelskifte när det annars kunde uppfattas som lite konstigt att kvinnor rörde på sig i stadsrummet utan manligt sällskap. Många var oroliga för vad som kunde pågå där i mörkret. Här finns förresten en rolig genomgång av amerikanska biografens etikettsregler som de kunde lanseras på 1910-talet: spotta inte på golvet, rök inte cigaretter, applådera uteslutande med händerna och ta av dina stora hatt. (Ni har väl förresten inte missat filmpionjären D.W. Griffiths klassiska uppgörelse med hattkultur i biografrummet?)

Men med This Is Cinema! vill vi absolut inte bara säga åt folk att ta av sig hatten, lägga undan telefonen och hålla tyst under visningen. Vi är intresserade av vad som egentligen är meningen med biografen i vår mediala samtid, och vad som kännetecknar den som socialt rum. Och som i alla sociala rum så innebär den gemensamma aspekten att vi har ansvar för varandra. Kanske inte bara för att inte störa varandra, utan även för att skapa en bra upplevelse tillsammans. Det handlar inte om att man ska skrika och vråla heller, men om man tänker på en rockkonsert eller ett idrottsevenemang så får man syn på vilken påverkansgrad som publiken kan ha för en kulturupplevelse. Ruben Östlund har den uttalade målsättningen att skapa ”världens bästa biopublik”. Hoppas ni vill hjälpa till. Det kommer bli jätteroligt tror jag! Det är en upplevelse att bli regisserad av honom, vågar jag konstatera efter att ha varit med på inspelningen av biograffilmen.

Kommer ni förresten ihåg att Ruben Östlund tilldelades en guldpalm förTriangle of Sadness och gjorde ett primalskrik från scenen i Cannes? En liten stund tidigare hade Zar Amir Ebrahimi tilldelats pris som bästa skådespelare för sin roll i Holy Spider. Hon kommer till Göteborg under festivalen för att leda Nordic Competition-juryn. I samband med den svenska premiären av den iranska thrillern Subtraction, där huvudrollen spelas av Taraneh Alidoosti som just släpptes från Evin-fängelset mot borgen efter att ha fängslats i mitten av december, kommer Zar Amir Ebrahimi leda en manifestation för de fängslade filmskaparna och det iranska folket.

2008 flydde Zar Amir Ebrahimi själv från Iran och ett fängelse- och piskstraff. Nu listas hon som en av världens hundra mest inflytelserika kvinnor av BBC. Det ska bli en ära att få välkomna henne till Göteborg.

Jonas