Hej, hej, hej,

Nu är den 46:e Göteborg Film Festival igång! Igår invigde vi festivalen med Abbe Hassans Exodus på Stora teatern och Draken i Göteborg, på biografer i 50 städer runt om i hela Sverige och i många tusen vardagsrum runt om i hela Sverige. Det känns fantastiskt att kunna skapa en sådan kraftdemonstration för filmkonsten.

Även om fysikens lagar förbjöd mig att vara med live på Kiruna Folkets Hus, Panora i Malmö eller Bristol i Sundbyberg under kvällen så kändes det som att vi verkligen var tillsammans allihop. På Stora teatern där jag var största delen av kvällen var det fullt av spännande gäster på scen: konferencier Tomas von Brömssen spelade flöjt, kulturminister Parisa Liljestrand invigningstalade, Abbe Hassan introducerade Exodus, Ruben Östlund fick möta publiken för första gången i rollen som festivalens nya hedersordförande, och så höll jag ett hyllningstal till årets hederspristagare Jan Troell, som tog emot sin drakstatyett från min närmsta kollega, festivalens vd Mirja Wester, under stort jubel.

I talet utgick jag från när den nu 91-årige Jan Troell visade film för första gången på festivalen under den 10:e Göteborg Film Festival. Klockan halv ett den 30 januari 1988 fick nämligen Sagolandet världspremiär på Draken. Det var en film som skilde sig från filmerna han hade gjort tidigare, en tre timmar lång dokumentär om den socialdemokratiska välfärdsstaten som han jobbat med i tio år. Filmen producerades och distribuerades av Svenska Filminstitutet, men de hade inte tagit fram några 35 mm-kopior för biografbruk. Inte kunde väl en tre timmars dokumentär fungera på bio? Men efter de stående ovationerna efter festivalvisningen på Draken var det uppenbart för alla att Sagolandet var en biograffilm.

Sedan dess har den alltid lika ödmjuke och lågmälde Jan Troell ofta återvänt till Göteborg Film Festival. Med nya filmer, och med flera retrospektiv över olika delar av hans mångskiftande, häpnadsväckande konstnärskap. Idag ska han prata om sitt arbete med Camilla Larsson efter visningen av Maria Larssons eviga ögonblick. 

Årets fokussektion på Göteborg Film Festival handlar om hemkomst. Därför känns det väldigt passande att just i år hedra Jan Troell, som har gjort den svenska filmhistoriens allra främsta hemkomstskildring, filmatiseringen av Vilhelm Mobergs själva urberättelse om av att ge sig av och komma hem: Utvandrarna och Nybyggarna.

Och just det, Jan Troell passade på att visa sin nya film I förbigående för allra första gången. Det är en film som beskriver fyra minuter och fem sekunder ur en bärfis liv.

En rätt otrolig sak förresten, som Tomas von Brömssen pekade på under invigningsceremonin: Ruben Östlund nominerades ju till de tre tyngsta Oscarsstatyetterna i veckan: bästa manus, bästa film och bästa regi. Det har bara hänt en gång tidigare att en svensk film nominerats i dessa kategorier: Jan Troells Utvandrarna.

Idag är det den första fullspäckade festivaldagen, både på biograferna i Göteborg och i den digitala salongen. Teona Strugar Mitevska har landat för att presentera Världens lyckligaste man, vi ska premiärvisa Lav Diaz episka polisthriller When the Waves are Gone, Daniel Goldhabers explosivaAndreas Malm-filmatisering How to Blow Up a Pipeline och massa massa annat. Sen rullar den på, årets roligaste vecka.

Ses i vimlet!
Jonas